Snäv syn på islam

Islamofobin växer i Sverige och det är inte enbart Sverigedemokraterna som bidrar till att vi pratar om en islam som står för förtryck, patriarkat, hedersmord. Bland övriga partier frodas även myter och okunskap. Johan Cato, islamolog, har en vidare syn på islam som han hoppas kan spridas.

– Det finns inte en islam, det existerar olika typer av islamer beroende på var man befinner sig i samhället med jobb, språk och ekonomi. Men i riksdagen skiljer man inte ens på de två största grupperna sunniter och shia.

I Johan Catos avhandling ” När islam blev svenskt ” visar han hur riksdagsmän och tjänstemän sedan 1970-talet har diskuterat och definierat islam. I fem år har han gått igenom statliga utredningar, motioner och riksdagsprotokoll mellan 1975-2010. Genom åren har tjänstemän och lagstiftare bidragit till att synen på islam har stärkts som något främmande med kopplingar till terrorism och kvinnoförtryck. Från 1975 och framåt till slutet av 80-talet var det praktiska frågor, som halalslakt och religionsundervisning i skolan, som var i fokus när politiker debatterade hur muslimer skulle leva i Sverige. Men på 90-talet började tonen hårdna och muslimska friskolors legitimitet dömdes ut helt och hållet från vissa politiska håll. Samtidigt såg man på kristna, judiska och etniska friskolor som ett tecken på lyckad integration. Efter terrordåden 11 september förvanskades bilden av islam och muslimer ytterligare. Nu handlade den politiska debatten mer om värderingsfrågor och homogeniseringen av muslimer växte sig allt starkare som något annorlunda.

”Människan är inte bara i sitt kollektiv utan mycket mer flerdimensionell.”

– Från och med 2001 ligger tonvikten i den politiska debatten på vilka värderingar som ska styra islam i Sverige och utgångspunkten är fortfarande att det bara finns en sorts islam och inom den försöker man skilja på god och ond islam. Muslimer ska ta kollektivt avstånd från kvinnoförtryck, våld och terror och då speciellt imamerna, de religiösa ledarna. Men då utgår man från att dessa aggressiva beteenden är inneboende i islam och att alla agerar utifrån religiösa skäl och inte sociala. Jag har aldrig sett samma uppmaningar till kristna eller hinduer.

Tidigare forskning har visat att det västerländska samhället sedan kolonialtiden har tolkat och bestämt att islam är en våldsam religion med offer och förövare, utan att se våldet ur ett socialt eller ekonomiskt perspektiv. Svenskheten får representera jämställdhet, fred och demokrati.

Varför höjer man inte kunskapsnivån kring islam i riksdagen när man kan se att den offentliga politiken cementerar symboler och stereotyper?

– Jag vet faktiskt inte. Generellt finns det lite kunskap och extremt mycket fördomar. Om vi ska leva sida vid sida behöver vi veta lite mer bakom rubrikerna. Människan är inte bara i sitt kollektiv utan mycket mer flerdimensionell och vi behöver alla träffas mer i vår vardag. Jag hoppas att min forskning hjälper oss alla, även politiker, att förstå att det inte finns en islam utan islamer med olika teologiska inriktningar, olika etniska och geografiska bakgrunder med en stor mångfald.

Muslimer i den svenska politiska världen har svårt att bli accepterade som individer, en tendens man även ser i övriga Europa. Traditionella politiska partier beskyller muslimer för att vara islamister och de får klä skott för ett islam som är mot demokrati och för patriarkala strukturer.

– Men det man glömmer eller bortser från är att muslimer engagerar sig i politik för att de har ett stort intresse för samhället, inte för att de är muslimer. Ett rättvist samhälle och jämlikhet kan självklart stå högt uppe på agendan.

Bidrar våra politiker till den växande främlingsfientligheten?

– Svårt att säga, men det blir ju problematiskt när man i riksdagen försöker skilja mellan god och dålig islam. Men jag tycker att den politiska öppenheten bland riksdagsledamöter att söka mer kunskap har ökat. Vi ska inte tro att allt var bra innan Sverigedemokraterna bildades och skärpte tonen. Islam har varit ett problemområde länge, men nu försöker de andra partierna att tänka mer på hur de själva uttrycker sig. Om vi inte motarbetade att fler muslimer engagerade sig politiskt, skulle de kunna hjälpa till.

Text: Bodil Malmström

Bild: Kennet Ruona

Publicerad: 2014