Att leva med överflöd

Hur lär vi oss på 2000-talet hantera alla möjligheter som finns nåbara, Orvar Löfgren?

I det tvärvetenskapliga projektet ”Managing overflow arbetar jag tillsammans med kultur- och samhällsforskare för att få grepp om hur individer, organisationer och företag utvecklar strategier för att hantera flödet av information, valmöjligheter, aktiviteter och ting. Hur gör man när det bara blir ”för mycket”?

Är strategierna olika för olika generationer?

För att få grepp om hur mycket blir ”för mycket” och hur överflöd skapas, definieras och hanteras krävs ett historiskt perspektiv. När, var och hur finns fenomenet? Detta innebär även att olika generationer skapar olika strategier. Med det digitala samhället lär sig människor efterhand navigera i floden av information på nätet, välja och vraka, ignorera och prioritera. Vi lär oss nya sätt för simultankapacitet, sända sms på bussen, surfa på nätet under sammanträden, lyssna på musik i bilen. När teknologier är nya kräver de ofta vår totala uppmärksamhet. I bilens barndom var det otänkbart att man skulle kunna koncentrera sig på körning och göra andra ting samtidigt. Folk lyssnade till radio eller telefon i givakt. Efterhand lär vi oss former för ”multitasking” som tillslut blir osynliga i vardagen – bara en reflex.

Det moderna resandet är bra exempel på denna träning. I tågens barndom skulle folk lära sig att hantera trängseln av främlingar på stationen och utveckla en etikett för hur man förhöll sig till andra resenärer ombord. Man tränade att stå i det nymodiga fenomenet ”kö”, lärde sig navigera i en tidtabell, läsa skyltar och lyssna av högtalarmeddelanden. I dag är många av dessa färdigheter självklarheter som vi sällan reflekterar över.

För vem blir det för mycket? Och när går smärtgränsen?

Sedan 1800-talet har man ivrigt diskuterat vad människan tål, ofta har man sagt att nu har vi nått människans yttersta toleransgränser – hjärnan och kroppen kan inte hantera mer. Samma eviga debatt möter vi idag bland neurologer och då kan det vara nyttigt att ha ett historiskt perspektiv på hur människor tidigare hanterat överbelastning – på vitt skilda sätt.

Hur lär vi oss ignorera information?

Konsten att ignorera, slå dövörat till eller vända bort blicken är en central överlevnadsstrategi i det moderna samhället, utan den kompetensen skulle vardagen bryta samman. Hur lär vi oss detta? Ofta på omärkliga sätt genom att pröva oss fram och imitera andra.

Vad är den största skillnaden mellan en 1800-tals människa och en 2000-tals människa när det gäller att anpassa sig och skapa strategier för att hantera informationsflöden.

Den stora skillnaden är naturligtvis hur floden av intryck och möjligheter är organiserad genom bland annat mediestrukturer och socialt samspel. De som under 1800-talet blev de nya storstadsborna fick mödosamt lära sig att synkronisera kroppen med flödet av andra på gator och mötesplatser, de insåg att man inte fick stirra utan diskret låta blicken glida undan. Framförallt lärde de sig filtrera de övermäktigt många intrycken i storstadsvimlet. Idag skapar livet med smartphones och iPads nya kompetenser, teknik som igår kunde upplevas som stressande är idag alldaglig. Det innebär inte att teknikutvecklingen eller informationsvågorna är oproblematiska, människor måste hela tiden uppfinna nya sätt att leva med den i vardagen.

Text: Bodil Malmström

Foto: Mikael Risedal

Publicerad: 2014

Referenser

Frågor kring simultankapacitet och rutinisering förr och nu diskuteras i Billy Ehn & Orvar Löfgren ”The Secret World of Doing Nothing”, (California UP 2010). Projektet ”Managing overflow” har hittills avsatt två antologier med Barbara Czarniawska och Orvar Löfgren som redaktörer: ”Managing overflow in affluent societies” (Routledge 2012) samt ”Coping with excess. How organizations, communities and individual manage overflow.” (Edward Elgar 2014)