Mytiska platser i indianland

Socialantropologen Christer Lindberg har de senaste åren kombinerat sin gamla fotohobby med sin forskning. Han har gjort flera resor till Nordamerika och dokumenterat  intryck, inte bara indianska med sin kamera. Resor som har tagit honom till gammalt indianland i amerikanska mellanvästern och västra Kanada och till ställen som Klippiga bergen och Yellowstone, platser som länge varit heliga för indianer.

– Platser spelar en stor roll i indiansk andlighet. Men för att en stam i dag ska kunna förhandla till sig land, som tagits ifrån dem, krävs en officiell status, säger Christer Lindberg.

Stora stammar som Navajo i USA har varit mer framgångsrika än mindre och geografiskt utspridda indianstammar i framför allt Kanada.

– Det finns många kanadensiska band dvs. mindre, uppsplittrade indiangrupper, som aldrig fått ett statligt erkännande. Människor känner sig som indianer, men betraktas inte som det officiellt. Det är mycket svårare för dem att föra en gemensam kamp, förklarar han.

Själv blev han starkt gripen av flera av indianernas heliga platser som ofta ligger i otillgänglig natur, en bit ifrån de vanliga turisstråken.

– Man känner hur liten människan är. Även om man inte är religiös infinner sig en vördnad inför naturens storhet.

Christer Lindberg har intresserat sig för indianernas kontakt med de invandrade européerna men även för myterna i den indianska religionen. Myter som visuellt tar sig uttryck i totempålar och hantverk från den amerikanska nordvästkusten, där man var skicklig på att snida i trä.

Dagens indianska andlighet speglas i de stora festerna som ofta anordnas runt fjärde juli och som kalas Powwow.

– Det är egentligen inga religiösa tillställningar utan snarare ett slags festande och danstävlingar, där dansare från olika stammar möts på prärien eller i Rocky Mountains. Både danser och dräkter poängsätts. I dräkterna blandar man traditionella och moderna symboler – fjädrar kombineras med stålmannen-emblem.

Ändå finns vissa inslag av traditionell andlighet och schamanism också i Powwow, berättar Christer Lindberg. Cirkeln, symboliserande det eviga kretsloppet, är till exempel viktig, liksom dansen och musiken som alltid präglat religiösa ritualer.

– Man har också en böneakt innan tävlingarna drar igång. Man ber bland annat för de många indianer som är i armén och befinner sig i Afghanistan eller på andra ställen ute i världen.

Text: Britta Collberg

Foto: Christer Lindberg

Publicerad: 2014