Snabba lösningar till pånyttfödelse?

Krönika: Anne-Christine Hornborg, professor i religionsvetenskap

2014

Varför studerar en religionshistoriker coaching och lekmannaterapi? Mitt intresse för helande och identitetsskapande praktiker väcktes under återkommande fältarbeten under 90-talet hos kanadensiska mi’kmaqindianer för att forska om deras traditioner och riter.

Deras riter adresserade oftast gruppen och traditionen och kunde i många fall verka exotiska. Åren 2003-2007 skulle min forskning fokuseras än mer på den rituella praktiken, då jag arbetade som forskarassistent inom det tvärvetenskapliga ämnet ”Ritual Studies”. I all rituallitteratur som plötsligt omgav mig, väcktes intresset för hur den moderna, sekulariserade svensken skapade sina verksamheter för healing och välbefinnande utanför den skolmedicinska eller kyrkliga kontexten. Tidningsrubriker och forskningsrapporter i början av 2000-talet vittnade om hur stress och utbrändhet ökade i arbetslivet, speciellt bland kvinnor, och på nätet fanns en blomstrande marknad av privata entreprenörer vilka erbjöd tjänster och kurser som certifierade, diplomerade, licensierade eller auktoriserade lekmannaterapeuter/coacher med egenskapade utbildningar utanför högskolans värld. Dessa formaliserade praktiker eller ”riter” hade starkt individfokus och lovade snabba lösningar av läkning och pånyttfödelse.

”Coaching blev senare lösning för alla problem som arbetslöshet eller brist på inspiration.”

En orsak till verksamheternas expansion hittas i 90-talets förändringar inom svenskt arbetsliv: privatiseringar, effektiviseringskrav, vinstintresse och New Public Management (NPM) som förs över från företagsvärlden till offentlig sektor. Många kvinnor, överrepresenterade inom vård/skola, drabbades av stress: hur effektiviseras tvätt av gamla kroppar eller tröst av barn? Här hittar lekmannaterapeuten sin nisch för att erbjuda hjälp mot ohälsa och utbrändhet och det är till stor del kvinnor som producerar och konsumerar dessa tjänster. NPM genererade coachkurser för att stimulera ”det mänskliga kapitalet” och designa spännande ledare. Coaching blev senare lösning för alla problem som arbetslöshet (jobbcoacher) eller brist på inspiration (skolcoaching).

Jag har kallat coaching och lekmannaterapi en modern väckelse – med ”missionärer” som ofta i ”omvändelseberättelser” beskriver hur de lidit av ohälsa eller dålig självkänsla men blivit helade. Verksamheten legitimeras med att den senaste forskningen åberopas (anknytningen är ibland mer vetenskapslik än vetenskaplig, t.ex. ska ohälsa bekämpas med att obearbetade cellminnen omprogrammeras), metoder sägs vara äldre traditioners (främst de asiatiska) och den personliga erfarenheten lyfts fram som kvalitetsgaranti.

Flera verksamheter kan spåras till New Age-tankar om inre, helande krafter som beskrivs som andlighet eller ”inre potential”, vilken individen med terapeutens eller coachens hjälp ska hitta för att helas och lyckas. Men New age i dagens nyandliga form har kommersialiserats och marknadsanpassats med framgångsteologiska budskap: tror du rätt blir du frisk och framgångsrik. ”Synden” är okunskap om den egna oanade förmågan. Kan detta kritiseras? Då får vi också ställa frågan – är religion farligt? Religion har i alla tider används i helande syften och som tröst i motgångar. Men de nya entreprenörerna vill ej definieras som religiösa: några lyfter fram andlighet som en universell stärkande kraft och friställd religionens klädedräkt, andra är mer benägna att använda en vetenskapslik språkdräkt i presentationerna. Invändningar har kommit från psykologer som ser faran i att outbildade lekmän utlovar quick fix mot depression, ansvarsfrågan har väckts om något går fel och till vem man klagar. Deltagare som kritiserat kurspaket på arbetsplatsen har fått uppleva sig som motarbetare istället för ”den gode medarbetaren”, samtidigt som andra deltagare är positiva och ser nya, användbara redskap.

Det positiva bemötandet kan förklaras med att de nyandliga praktikerna både är modeller av och för dagens samhälle: Som modeller av ett samhälle med fokus på individen och tankar om framgång känns de naturliga för individen att använda sig av och som modeller för ingjuter de hopp om att just jag ska helas eller nå framgång. Att må bra framställs som en normativ dygd för individen, som avkrävs att själv ta ansvar för sitt välbefinnande genom att konsumera olika hälsopraktiker eller kurser. Ett coachföretag uttrycker detta tydligt i sin beskrivning av ansvarsfrågan: ”Som klient tar du ansvar för processen och besluten”. Stress eller problem på arbetsplatsen blir en uppgift för individen att lösa och de strukturella problemen bearbetas därmed med krav på individen att förändras och att skapa en ny design för att må bra och vinna framgång.

Foto: Kennet Ruona