Livet efter döden – om arvets fördelning

Du kan ingenting ta med dig när du dör. Kanske bör du tänka på hur din kvarlåtenskap kommer att fördelas och vad det innebär för dina närstående som lever kvar. Räcker den lagstadgade arvsordningen eller bör du skriva ett testamente? Det beror bland annat på din familjesituation; om du är gift eller lever som sambo och om det finns särkullsbarn.

Arvsrätten regleras i ärvdabalken som har anor från medeltiden – och den har förändrats tämligen lite under årens lopp. Enligt den medeltida arvsordningen skulle i första hand barnen ärva sina föräldrar. Under århundraden hade de självägande bönderna i Norden en stark ställning. Jorden gick i arv och även om alla barn födda inom äktenskapet ansågs ha rätt att ärva något, så ordnades det för det mesta så att gården behölls av en arvinge medan övriga barn kompenserades ekonomiskt eller på annat sätt.

Barnens rätt

Idag har alla barn har lika rätt att ärva båda sina föräldrar oavsett kön, om de är födda utom äktenskap eller är så kallade särkullsbarn (barn som bara den ena parten i ett äktenskap, eller ett samboförhållande, är förälder till). Dessa förändringar inträdde i och med att jordbrukssamhället började förändras, människor flyttade in till städer och handeln med jord ökade i omfattning under 1800-talet och början på 1900-talet.

Alla barn hade tidigare rätt att få ut sin laglott direkt efter att en förälder avlidit, men genom en reform 1987 ändrades detta. Idag anses den efterlevande makens intressen mer skyddsvärda än de gemensamma barnens omedelbara behov av få ut sitt arv. Därför gäller nu att den efterlevande maken ska få sitta kvar i orubbat bo, det vill säga de gemensamma barnen får vänta på sitt arv tills båda föräldrarna är döda. Detta gäller inte särkullsbarn som har rätt att få ut sin laglott direkt efter förälderns död. Vid ett samboförhållande har dock både gemensamma och särkullsbarn rätt att få ut hela sitt arv eftersom sambos inte ärver varandra.

Tänk efter före

Vad gör du om du vill att din sambo ska ärva dig? Eller om vi vill att våra särkullsbarn inte ska ta ut sin laglott direkt? Eller att alla våra gemensamma barn inte ska ärva lika mycket? Ja, då måste du tänka på detta i förhand, diskutera med dina närstående och komma överens om hur du på bästa sätt upprättar ett testamente, menar Elsa Trolle Önnerfors, rättshistoriker med inriktning mot familjerätt vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet.

– I Sverige kan man aldrig testamentera bort någons laglott emot arvingens vilja. Du kan visserligen skriva ett testamente där du exempelvis ger allt till ett barn eller där särkullsbarnen inte får ut sin laglott, men bröstarvingarna har alltid rätt att klandra testamentet – det vill säga överklaga till domstol inom viss tid, säger Elsa Trolle Önnerfors.

Testamenten – en historia av tvister

Elsa Trolle Önnerfors skrev sin avhandling om testamentsmålen på senare delen av 1600-talet, en spännande tid eftersom det var då testamenteskrivandet tog fart i Sverige.

– På 1600-talet var det den förmögna adelns önskan att hålla ihop inte bara jorden utan även sina nyförvärvade rikedomar som ledde till att man började upprätta testamenten efter tysk förlaga. Man ville själv bestämma över sin förmögenhet och inte splittra den på många barn, berättar hon.

Testamentena ledde då till många tvister eftersom övriga arvingar kunde klandra testamentet hos domstol. Ett annat problem var att  domstolarna inte hade några fungerande lagar och förordningar om testamenten att döma efter på 1600-talet.

– Och vi har nu haft samma problematik under 400 år, säger Elsa Trolle Önnerfors. Den mänskliga naturen är sig väldigt lik sedan 1600-talet. Bråk om pengar, syskon i luven på varandra – alla har en åsikt. Det är det som gör familjerätt och arvsrätt så spännande.

Under senare tid har antal tvister – klander vid testamenten – vid våra domstolar ökat med nästan 80 procent. Mellan 2000 och 2012 har tvisterna ökat från knappt 150 till cirka 260.

– Det vi ser är nog bara toppen på ett isberg, menar Elsa Trolle Önnerfors. Jag skulle tro att ökningen dels kan bero på ändrade familjeförhållanden med många särkullsbarn och samboförhållanden, dels på att man börjat bli mer uppmärksam på tekniska felaktigheter i testamenten.

Det är förhållandevis få som skriver testamente i Sverige idag jämfört med i länder där vår typ arvsrätt inte existerar. Kanske beror det på att många familjer är nöjda med den arvsordning som finns eller för att man inte vill tänka på och tala om döden.

– Men testamenten behövs för att exempelvis minska barnens arvsrätt till förmån för den efterlevande maken, eller för att sambos ska få ärva varandra överhuvudtaget, avslutar Elsa Trolle Önnerfors.

Text: Pia Romare

Foto: Kennet Ruona

Fakta

Råd om testamenten

Skriv testamente om du vill att:

• ett eller flera barn endast ska ärva sin laglott och inte hela arvslotten.

• din sambo ska ärva dig. Har ni barn se nästa punkt.

• särkullsbarnen ska vänta med att kräva ut sin laglott tills den efterlevande maken/makan avlidit och gör en överenskommelse med särkullbarnen. Vid samboförhållanden där man inrättat inbördes testamente gäller det att göra en överenskommelse med både gemensamma och särkullsbarn.

Har du som arvinge utlämnats helt från arv i ett testamente – var uppmärksam på att du måste klandra testamentet inom en viss tid för att åtminstone få ut din laglott. Klandertalan ska väckas inom sex månader från det att du som arvinge har delgivits testamentet.

Definition arvsrätt och laglott (NE)

Arvsrätt, den i lag grundade rätten till arvlåtarens kvarlåtenskap som tillkommer arvingarna, grundas på släktskap, adoption (likställd med släktskap), äktenskap och registrerat partnerskap (likställt med äktenskap).

Arvlåtarens barn och adopterade barn (bröstarvingar) har alltid rätt till sin laglott vilket ger ett visst skydd mot att arvlåtaren testamenterar bort all egendom. Laglotten är hälften av den arvslott som skulle ha tillfallit arvingen om testamente saknats. Om ett testamente inkräktar på laglotten, måste en arvinge klandra testamentet inom viss tid.

Fakta Ärvdabalken

Ärvdabalken som reglerar arvsrätt och testamente har sitt ursprung i det medeltida jordbrukssamhället. Sedan 1300-talet har vi i den svenska rätten egentligen bara haft fyra olika versioner av ärvdabalken. Dagens ärvdabalk är från 1958.

Utomäktenskapliga barn har haft viss rätt att ärva sin mor sedan 1866. År 1905 fick de arvsrätt efter sin mor och hennes släktingar på samma villkor som barn födda inom äktenskapet. Rätten att ärva sin far fick de utomäktenskapliga barnen först 1970 vilket innebär att barn till ogifta föräldrar som var sambos först då fick samma rätt till arv som barn till gifta föräldrar.  Genom 1928 års arvslag infördes föregångarna till de regler som vi har idag gällande efterlevande makes arvsrätt. Om den avlidne maken saknade arvsberättigade barn, ärvde efterlevande make den avlidnes hela kvarlåtenskap. 1987 genomfördes de senaste förändringarna då det skrevs in att efterlevande make/maka har rätt att sitta kvar i orubbat bo.