Kopplingen mellan stad och land

I Afrika överskattar prognoserna urbaniseringen. I Indien underskattas urbaniseringstakten. Det slår forskning från Storbritannien fast när forskare vid IIED, International Institute for Enviroment and Development, har granskat faktaunderlagen som prognoserna bygger på.

– Det finns många myter kring urbanisering, säger Agnes Andersson Djurfeldt, kulturgeograf på Lunds universitet.

Det är FN:s enhet för social och ekonomisk utveckling (United Nations Department of Social and Economic Affairs) och deras databas World Urbanization Prospects som ligger till grund för globala uppskattningar av urbaniseringstakten.

– Man bygger databasen på folkräkningsdata som finns från världens alla länder men den är inte alltid tillförlitlig. Folk flyttar av olika orsaker. De kan vara säsongsarbetare eller jordbrukare som flyttar till städerna tillfälligt efter planteringssäsonger. Vissa länder har inte haft någon folkräkning på många decennier, som i Angola där man slutade räkna på 1970-talet. För dessa länder skriver man i stället fram prognoser med utgångspunkt i gamla folkräkningar, berättar Agnes Andersson Djurfeldt.

DET VAR RUNT 2010 som forskarvärlden började få upp ögonen för att uppgifterna i FN:s databas inte var helt tillförlitliga. Detta bekräftas även av mätningar från satelliter över Afrika och Asien.

I Afrika har tendensen varit att beslutsfattare uppfattat urbanisering som driven i första hand av migration.. Att städer växer beror dock också på naturlig tillväxt. Familjer som flyttat till ett urbant område fortsätter att få barn och dessa barn har större chans att överleva där än på landsbygden.

Men är det ett problem att statistiken inte alltid stämmer? Ja, dåliga underlag för prognoser leder till att staten fattar felaktiga beslut för att möta den förmodade urbaniseringstakten. Resurser flyttas till mer tätbefolkade områden när de kanske bättre hade behövts på landsbygden. Samtidigt behövs andra typer av insatser om urbanisering drivs av naturlig tillväxt snarare än migration.

DET FINNS ÄVEN POLITISKA PROBLEM till att inte räkna antal invånare.

”Politiska motiv kan både trycka upp eller sänka urbaniseringsgraden.”

– Det är inte alltid man vill erkänna befolkningsökningar, berättar Agnes Andersson Djurfeldt. Nigeria är ett känt exempel: för att undvika att grupper och delstater ställs mot varandra undviker den federala staten att räkna folk. Framför allt om man tror att vissa befolkningsgrupper har ökat mer än andra.

Politiska motiv kan både trycka upp eller sänka urbaniseringsgraden, vilket får konsekvenser för vilka typer av subventioner eller stödprogram som ska sättas in.

Även hur man definierar vad som är urbana områden skiljer sig mellan exempelvis Afrika och Indien, även om de flesta definitioner utgår ifrån både funktionella aspekter, t ex tillgång till rinnande vatten, el, telefoni och skolor och trösklar när det gäller befolkningstäthet. Indien är känt för sin strikta definition av urbana områden. Tre fjärdedelar av den manliga befolkningen måste tjäna sina pengar på något annat än jordbruk för att området ska definieras som urbant.

– Tillsammans med Srilata Sircar som skriver sin avhandling om småstäder i Indien, har jag besökt platser som jag som utomstående skulle betrakta som helt urbana, men där befolkningen försörjer sig på jordbruk, och alltså inte räknas som urbana, säger Agnes Andersson Djurfeldt. Forskare pekar på att man måste se stad och land som sammanlänkade, eftersom människor faktiskt inte lever frikopplade varken från det ena eller det andra. Om man såg detta tydligare skulle det vara lättare att hjälpa fattiga människor. Även om antalet fattiga i städerna ökar , minskar inte fattigdomen på landsbygden.

Agnes Andersson Djurfeldt har gått igenom forskningen som berör kopplingen mellan städer och det småskaliga jordbruket i Sydasien och Afrika Söder om Sahara. Hon ser att den främsta länken mellan städerna och landsbygden är om och hur det småskaliga jordbruket försörjer städerna med mat.

I ASIEN ÄR INDUSTRIALISERINGEN kopplad till landsbygden genom marknaderna för mat och andra produkter. Den industrialiserade befolkningen behöver något att äta och folket på landsbygden behöver varor som produceras i staden. I Indien ser man exempel på små orter som växer som följd av en lokal förankring till jordbruket tills de når en urban status.

Den afrikanska urbaniseringen skiljer sig från den asiatiska. Landsbygden mäktar inte med att producera så mycket mat som behövs till mer tätbefolkade områden, samtidigt som importer av t ex ris från Asien underminerar en förändring av det småskaliga jordbruket på kort sikt.

– Områden på landet som ligger längs med stora vägar in till stora städer går det bra för. Grödor som grönsaker och frukter ger förhållandevis höga vinster. Andra områden som ligger längre ifrån blir uteslutna.

KONSEKVENSERNA AV att delar av landsbygden är frikopplade från urbaniseringsprocessen är att folk på landet inte kan ta sig ur sin fattigdom.

– Jag har varit i Norra Ghana och intervjuat småbrukare som säger att alla ungdomar, och alla andra som har några förutsättningar försvinner till mer dynamiska delar av landet och det är ju logiskt. Jag tror att det kommer bli en större polarisering i Afrika.

Text: Bodil Malmström