Ny bok gör samhället tillgängligare för synskadade

Kan människor som aldrig har sett, se saker för sitt inre öga och skapa mentala bilder? Om ja, hur går detta till? I boken ”Syntolkning – Forskning och praktik” ger kognitionsvetare fördjupade kunskaper om hur samhället kan bli mer tillgänglig för synskadade.

– Blinda har förmågan att skapa mentala bilder precis som seende, men de är av en annan karaktär. Blindas inre föreställningar är mer rumsliga och baseras på andra sinnen än synen – på hörseln, känseln och ekoljuden. Dessa inre föreställningar kan dock även framkallas med hjälp av målande språkliga beskrivningar, berättar docent Jana Holsanova som varit med att initiera forskning om syntolkning sedan 2010 och är en av redaktörerna till boken.

I Sverige finns det cirka 120 000 synskadade som är i behov av syntolkning. Syntolkning är inte lika självklart som rampen för den rörelsehindrade, men medvetenheten om företeelsen och behovet växer. Syntolkning handlar bland annat om att i tal beskriva film, teater eller bilder för att på det sättet ge synskadade en rikare kulturupplevelse. Syntolkningen är också viktig för en inkluderande undervisning i skolan.

” Syntolkens främsta uppgift är att tolka det som syns men inte sägs: miljön, händelsen, personer och deras utseende.”

Det som uppfattas på film när man sluter ögonen ska inte syntolkas. Syntolkens främsta uppgift är att tolka det som syns men inte sägs: miljön, händelsen, personer och deras utseende. Även de snabba klippen i en film – då vi förflyttar oss någonstans i tid och rum – behöver beskrivas. Likaså är mimik, gester och kroppsrörelser något som brukare vill veta för att kunna dra slutsatser om relationer mellan olika personer och för att få en fullständigare bild av berättelsen, säger Jana Holsanova.

Dessutom ger en mer utvecklad syntolkning en större möjlighet till bättre inkludering i vardagslivet. Med syntolkning får synskadade vid t.ex. en gemensam kväll framför Melodifestivalen eller kanske en promenad på stan en annan chans att aktivt delta i ett socialt sammanhang.

– En sak som förvånat mig under de här åren är t ex att personer med synnedsättning och blindhet är lika intresserade som seende av att få veta vilken färg något har. Även om blinda aldrig har sett färgen, har de genom samlad information från andras beskrivningar, talesätt, böcker osv fått kunskap om vad färger symboliserar.

I boken ”Syntolkning – Forskning och praktik” skriver forskare, utbildare, personer med synnedsättning och blindhet, praktiskt verksamma syntolkar och myndighetsrepresentanter om syntolkning utifrån sina olika perspektiv. Boken är den första i sitt slag i Sverige och Skandinavien. Den vill inspirera till mer forskning och debatt som kan förbättra syntolkning. Många kan ha nytta av boken: forskare, syntolkar, utbildare och syntolksbrukare men även arrangörer av evenemang, statliga myndigheter och intresseorganisationer. Och alla med intresse för frågor om tillgänglighet.

– Jag tror att vi med den här boken och de genomförda projekten har lyckats att etablera syntolkning som ett forskningsfält i Sverige. Det är ett spännande område som avslöjar kopplingen mellan språk och tänkande: hur människor uppfattar världen, tolkar och förstår vad andra säger och föreställer sig saker och händelser. Forskningsresultaten kan direkt tillämpas i syntolkningspraktiken och därmed gynna brukarna, avslutar Jana Holsanova.

Text: Gisela Lindberg

Fakta

Jana Holsanova, docent i kognitionsvetenskap

är en av redaktörerna av boken Syntolkning – forskning och praktik som nyligen publicerats i samarbete mellan Lunds universitet, Stockholms universitet och Myndigheten för tillgängliga medier (MTM). Boken är den första av den här typen som knyter samman forskning och praktik.

Länk till boken:

http://www.lucs.lu.se/LUCS/166/LUCS166.pdf

Se även