Förhistoriska migrationer avslöjas med hjälp av DNA

Vem bodde här i Skandinavien före oss och var kom de ifrån? För att hitta svaren har arkeologer och osteologer tidigare grupperat och daterat uppgrävda föremål och benrester till olika förhistoriska kulturer. Nu har forskarna tack vare DNA-studier börjat förstå hur människorna är släkt med varandra och hur de måste ha förflyttat sig under tusentals år. Fram träder en bild av stora migrationsvågor som för med sig inte bara nya människor utan även nya tanke- och arbetssätt till Skandinavien.

I UTGRÄVNING EFTER UTGRÄVNING har forskarna sen 1940-talet studerat och daterat pilspetsar, yxor, gravsättningar och keramikföremål för att försöka förstå hur människan levde under förhistorisk tid här i Europa. Arkeologerna definierade kulturgrupper och såg likheter och olikheter mellan olika kulturer baserade på materiella lämningar. Den stora frågan har varit om vi här i Skandinavien långsamt har förändrat vårt sett att leva med hjälp av idéer utifrån eller har förändringarna kommit med migranter utifrån?

– Nu är vi tillbaka i en situation där migrationsforskning börjar bli intressant igen, säger Torbjörn Ahlström professor i historisk osteologi. Vi kommer tillbaka till gamla frågeställningar för att med hjälp av nya osteologiska metoder, DNA- och isotop-analyser, hitta nya svar.

ENLIGT TORBJÖRN AHLSTRÖM kan vi kort sammanfatta vår skandinaviska historia så här:

Det börjar med att de första moderna människorna, Homo sapiens, vandrade ut från Afrika. Vissa av dessa samlarjägarfolk drog mot nordväst för 40 000 år sedan och spred sig sakta över Europa. En del av dem följde renhjordarna norrut när inlandsisen drog sig tillbaka och vi kan se att de fanns i Skåne för 14 000 år sedan. Arkeologiska lämningar visar att 8 000 år senare, alltså för cirka 6000 år sedan, började grupper av människor leva som bönder i södra Sverige. 2014 kunde forskare med hjälp av DNA- analys avslöja att dessa bönder kom invandrande från Mellanöstern. Det var dessa människor som spred kunskapen om odling och djurhållning på sin väg genom Europa.

– I södra Sverige trycktes först samlarjägarna undan nästan helt och marginaliserades, säger Torbjörn Ahlström. Men sedan ser vi utifrån gravar och en hel del föremål att vi för cirka 5200 – 4300 år sedan hade en blandning av jordbrukande samhällen och kustlevande jägar-samlar-tillvaro. Vi kan exempelvis se att man levde mycket av säljakt i Östersjön.

”Så hände något för cirka 4800 år sedan – ett steppfolk kom till Skandinavien i en tredje invandrarvåg.”

SÅ HÄNDE NÅGOT för cirka 4800 år sedan, berättar Torbjörn Ahlström. Vid den tiden dyker det upp nya typer av föremål, speciellt så kallade stridsyxor, och nya typer av gravar som skiljer sig från de tidiga böndernas. Spåren tyder på att ”stridsyxe”-människorna levde mer som ett nomadiserande herdefolk. Utifrån fynden kunde arkeologerna se att en likartad kultur fanns över stora delar av Europa. Det fanns även likheter med den så kallade Yamnaya-kulturen från pontiska stäppen norr om Svarta havet. Yamnaya var ett beridet herdefolk som levde på steppen med boskap, getter och får. Nyligen har en stor forskargrupp, i vilken Torbjörn Ahlström ingår, visat att efter istidsjägarna och stenåldersbönderna så var det detta steppfolk som kom till Skandinavien i en tredje invandringsvåg. Resultaten redovisades förra året i forskningstidskriften Nature.

– Det är spännande att man i vårt svenska material kan se att det finns en tydlig genetisk koppling mellan Yamnayakulturen och skelett från stridsyxekultur i Skåne, säger Torbjörn Ahlström.

De flesta av oss som idag bor i Europa bär alltså spår i våra gener, i vårt DNA, från flera olika kulturgrupper. Vi är en blandning av de första koloniserande människorna och senare invandrande bönder från mellanöstern samt ett herdefolk från stäpperna österut. Från denna senaste invandringsvåg har man tidigare visat att vi fått bruket av hästar och vagnar och flera forskare tror att även det indoeuropeiska språket har sitt ursprung hos herdefolket Yamnaya. Men ett resultat överraskar enligt Torbjörn Ahlström.

– Ett resultat från vår undersökning som tog mig på sängen var att förmågan att dricka rå mjölk – laktostolerans – saknades hos herdefolket Yamnaya och deras ättlingar i Skandinavien. Eftersom vi tidigare funnit laktostolerans hos en person som levde av jordbruk i Falbygden för 5 200 år sedan, räknade vi med att detsamma skulle gälla för personerna i vårt yngre Stridsyxematerial vilka även de hade boskap. I stället såg vi att den tydligaste kopplingen till mjölkdrickande kom först i det allra yngsta materialet, hos en individ som levde på järnåldern i trakten av Fosie.

Fredriksbergskvinnan” som hon idag förevisas på Lunds Universitets Historiska museum. Kvinna har blivit begravd på det för stridsyxekulturen så karakteristiska sätt, det vill säga liggande på sidan med benen hårt uppdragna och med huvudet vänt mot öster. Detta är ett gravskick som liknar den från Yamnaya-kulturen från pontiska stäppen. Foto från LUHM:s arkiv.

FÖRUTOM ATT STUDERA GENETISKT SLÄKTSKAP och ärftliga egenskaper med hjälp av DNA använder osteologerna andra metoder för att studera exempelvis hur människor förflyttat sig under sin livstid, vilken diet de haft och om de blivit utsatta för våld. Med hjälp av isotoper såsom strontium kan Torbjörn Ahlström och hans kollegor exempelvis se om en individ har haft en annan uppväxtplats än där hen dog. Strontium bildas när beryllium sönderfaller i gammal berggrund. Ju äldre berggrunden är där man växer upp desto mer strontium finns där och desto mer inlagras i tandemaljen.

– Vi har tagit prover för strontiumanalys på 19 skånska skelett som ingick i den stora genetiska studien men resultaten är inte utvärderat ännu, avslöjar Torbjörn Ahlström. I kombination med resultat från osteologiska och arkeologiska fynd har vi i andra sammanhang exempelvis kunnat se att individer som skiljer sig i uppväxtplats blivit integrerade i den kultur dit de flyttat.

Från osteologiska undersökningar av stridsyxeskeletten, liksom av skelett från tidigare jägarsamhällen, har forskarna också sett att det förekommit mycket våld under dessa perioder.

– Det har skett en omvälvning i hur vi tolkar skador, berättar Torbjörn Ahlström. Tidigare trodde vi att det inte förekom våld, men nu tolkar vi många av skadorna vi ser som våld och inte som symboliska handlingar.

Genom utvecklingen av alla dessa olika tekniker så kommer, enligt Torbjörn Ahlström, forskarna framöver kunna angripa frågor som de tidigare bara drömt om att få svar på.

– Jag tror att det mest spännande att ta sig an skulle vara kolonisationsfasen här i Skandinavien. När var första gången som vår egen art uppträder i den här delen av världen, hur koloniserades Skandinavien efter istiden, blir de människorna kvar eller drar de vidare? Vi kommer nog få se ett mer komplicerat mönster än vi tidigare trott.

Text: Pia Romare

Illustration: Catrin Jakobsson

Fakta

Studien Population genomics of Bronze Age Eurasia

Resultaten som redovisas i Population genomics of Bronze Age Eurasia baseras på studier av sammanlagt 101 Euroasiska skelett från olika tidpunkter under Bronsåldern. Tidigare har det varit mycket tidskrävande att studera fossilt DNA och studierna har oftast baserats på endast ett fåtal individ.

För att analysera fossilt DNA tar man först fram användbara mängder arvsmassa ur ben, sedan gäller det att skilja fossilt DNA från nyare och till sist pusslas alla fragment samman i datorn. Metoden har utvecklats under de senaste två decennierna med den svenske forskaren Svante Pääbo som pionjär. Han publicerade den första analysen av DNA från ett mänskligt fossil 1997. Sedan dess har de olika momenten i metoden utvecklats snabbt och i studien Population genomics of Bronze Age Eurasia är det främst en förbättring av hur man tar fram användbara mängder arvsmassa som möjliggjort att man kunnat ta med ett så stort undersökningsmaterial.

Osteologi

Osteologi är läran om ryggradsdjurens, inklusive människans, skelett. Osteologisk kunskap kommer bland annat till användning för bestämning av kön, ålder och hälsotillstånd av människoskelett från arkeologiska utgrävningar (historisk osteologi).

Isotopanalyser

Osteologerna gör analyser av isotoper (atomer av samma grundämne men med olika massa) utifrån små ben- och tandprover från skelett. Med hjälp av olika grundämnens isotoper kan de:

• datera organiskt material (kolisotopen ¹⁴C)
• fastställa dieter (kolisotopen ¹³C och kväveisotopen ¹⁵N)
• undersöka om en person fötts i samma område som hen påträffats eller om hen flyttat under sitt liv (strontiumisotoper)