Med alger som passion

Belysta av mikroskopet ser de gröna algerna ut som små flytande juveler. I våra sjöar flyter de omkring som pyttesmå plankton nära ytan och utnyttjar solljuset till fotosyntesen. Vissa alger består till stor del av kisel. När de dör, flyter de till botten där deras skal kan bevaras i tusentals år.

 Gertrud Cronbergs passion är att studera sjöarnas små planktonalger. Som barn blev hon fascinerad av det myller av liv som kan upptäckas med hjälp av ett mikroskop. Intresset ledde till en forskarkarriär vid Lunds universitet med inriktning på plankton. Men varför just planktonalger?

”De är så fantastiskt vackra att se på och de finns i så många former.”

I sitt arbetsrum i villan utanför Malmö har hon all utrustning hon behöver för att titta på och fotografera de mikroskopiska algerna och hon har nu samlat över 10 000 bilder i sitt arkiv. Gertrud Cronberg berättar att hennes passion fört henne runt hela världen där hon har deltagit i många projekt och samlat in prover från säkert över 1000 sjöar.

”Varje vattenprov leder till igenkännande av alger jag sett tidigare, men ibland hittar jag något helt nytt ­– det är spännande!”

Text: Pia Romare

Foto: Kennet Ruona och Gertrud Cronberg

Publicerad: 2014

Fakta

På algbild 1 ser du

En koloni av grönalgen Dictyosphaerium pulchellum.

En koloni består av gröna celler som sitter på tunna grenar fyra och fyra tillsammans.

Storleken på hela kolonin är cirka 50 µm.

Den förekommer under den varmare årstiden i måttligt näringsrika sjöar.

Den påträffas ofta i plankton tillsammans med blågrönalger.

Bilden är tagen med hjälp av ett ljusmikroskop med genomfallande belysning.

Bilden är producerad av Dr. Gertrud Cronberg, Akvatisk ekologi, Lunds universitet.

På algbild 2 ser du

En koloni av grönalgen Pediastrum duplex variant Gracillimum.

Det är en stjärnformad koloni med gröna celler, där alla cellerna har sin speciella plats.

Storleken på hela kolonin är cirka 100 µm.

Den förekommer allmänt i plankton men även som påväxt på undervattensväxter.

Cellerna bevaras väl i sedimenten eftersom kisel finns inbyggt i cellväggen.

Släktet Pediastrum användes ofta som ledfossil när man studerar en sjös historiska utveckling från t ex näringsfattig till näringsrik sjö.

Bilden är tagen med hjälp av ett ljusmikroskop.

Bilden är producerad av Dr. Gertrud Cronberg, Akvatisk ekologi, Lunds universitet.

På algbild 3 ser du

De skalbärande guldalgerna, Synura petersenii, (den stora kolonin i mitten) och Mallomonas striata (till höger)

Deras celler är täckta av kiselskal och var art har sitt speciella utseende på skalet.

Cellerna är även försedda med gissel som de simmar eller håller sig flytande med.

Synura kolonin är circa 50 µm bred och Mallomonas 25 µm lång.

De förekommer i måttligt näringsrika sjöar.

Bilden är tagen med hjälp av ett svepelektronmikroskop.

Bilden är producerad av Dr. Gertrud Cronberg, Akvatisk ekologi, Lunds universitet.

På algbild 4 ser du

Två olika arter av kiselalger, diatoméer, tillhörande släktet Aulacoseira.

Det är ett artrikt släkte som förekommer över hela världen.

Deras celler är täckta av kiselskal och var art har sitt speciella utseende på skalet.

Kiselskalen är mycket motståndskraftiga och bevaras i sjösediment under tiotusentals år, och med dem bevaras information om områdets klimat och miljö.

Diametern på cellerna är cirka 20-30 µm.

De förekommer i plankton framför allt under vår och höst i näringsrika sjöar.

Bilden är tagen med hjälp av ett svepelektronmikroskop.

Bilden är producerad av Dr. Gertrud Cronberg, Akvatisk ekologi, Lunds universitet.