Att söka lösningen på Kinas internetmysterium

Kina är en auktoritär stat som utövar en strikt kontroll och censur. Samtidigt anpassar sig landet snabbt till den digitala utvecklingen, och har det största antalet internetanvändare och den största mobilmarknaden i absoluta tal. Det här mysteriet gjorde en grupp forskare så intresserade att de drog i gång Digital China-projektet.

Projektet inleddes 2013 och har som mål att undersöka vilken inverkan internet har haft på det kinesiska samhället: vad används nätet till, hur anpassar sig kineserna till ett nätverkssamhälle som styrs av staten och vilka konsekvenser har det för resten av världen?

För att undersöka dessa frågor har projektet bland annat varit inriktat på att kartlägga utvecklingen av användningen av sociala medier, med avseende både på möjligheten att uttrycka kritiska åsikter och på mer trivialt bruk. I dag har 53,1 % av befolkningen, omkring 731 miljoner människor, tillgång till internet, och siffran ökar snabbt.

Under 2013 stängde den nyvalde presidenten och generalsekreteraren för kommunistpartiet, Xi Jinping, ner ett antal offentliga konton på den sociala webbplatsen Sina Weibo (liknande Twitter) som hade använts av politiska aktivister och bloggförespråkare för mänskliga rättigheter, varav flera åtalades och anklagades för att sprida rykten. Det gjorde att de och många andra kineser började använda en mer privat webbplats som kallas WeChat som liknar, och på många sätt överträffar och har fler funktioner än, Facebook.

– Vi upptäckte att de flesta kineser inte använder sociala medier för politiska syften – i synnerhet inte efter Xi Jinpings kraftåtgärder. I stället kunde vi se att sociala medier främst användes för privata ändamål, som underhållning, inköp och vänkontakter, säger Marina Svensson, som är föreståndare för Centrum för Öst- och Sydöstasienstudier och ledare för projektet.

”Vi upptäckte att de flesta kineser inte använder sociala medier för politiska syften.”

En annan iakttagelse var att kineserna använder nätet för alla typer av interaktion – privat, social och yrkesrelaterad – och att det beteendet drivs på av internationellt framstående kinesiska telekomföretag som uppmuntrar till e-handel och tekniska lösningar. De flesta inköp görs på nätet; läkar- och restaurangbesök, taxi och biobiljetter bokas via nätet; och man samtalar med vänner och släktingar via nätet. Forskargruppen menar att nätet har kommit att genomsyra samhället i en sådan utsträckning att det i vissa samhällsgrupper är nästan omöjligt att sköta det dagliga livet utan ett WeChat-konto.

De märkte också att nätet i vissa fall har förändrat utövandet av kinesiska sedvänjor. Det är numera vanligt att i samband med det kinesiska nyåret skicka pengar till släktingar via WeChat och den traditionella gravstädningen den 4 april strömmas numera via WeChat för de som inte själva kan vara med.

– Situationen i Kina verkar tyda på att ett samhälle kan ha en innovativ, utvecklad och avancerad telekomsektor samtidigt som det tillämpar en strikt censur, säger Marina Svensson.

Det här sättet att använda nätet är, som hon ser det, motsatt det som människor i västerlandet anser vara det rätta sättet – som ett fält för samhällsdebatt och politisk aktivism. Hon menar att människor har en tendens att göra politik av nätet, fast det inte är ett i grunden demokratiskt medium.

Nu kan i och för sig nätet som ett fritt, demokratiskt rum vara i avtagande även i väst, noterar hon, i synnerhet efter avslöjanden av visselblåsare som Edward Snowden att NSA samlar in information om amerikanska medborgare och uppgifterna om den ryska inblandningen i det senaste amerikanska presidentvalet. Många nätföretag samlar in uppgifter om sina användare som sedan används i reklamsyften av andra företag.

– Ett fritt och obundet nät verkar ha blivit svårare att upprätthålla hos oss också. Det verkar som om nätet blivit alltmer bundet av marknadskrafter och politiska intressen, precis som i Kina, säger hon.

Hon noterar också att det är mycket möjligt att länder kan börja kräva bestämmanderätt över nätet inom sina nationsgränser, snarare än att leda vägen mot ett fritt, ocensurerat och gränslöst nät.

– Andra länder tittar på Kina och ser en nation som är en av de största aktörerna på telekomområdet, med företag som Huawei, Lenovo och Alibaba som tillverkar mobiler, datorer och andra teknikprodukter samt driver på e-handeln, och som samtidigt har fullständig kontroll över informationsflödet bland sina medborgare.

Det skulle kunna uppmuntra andra länder att på samma sätt kräva kontroll över nätet, menar hon. Såväl Ryssland som Kina argumenterar i dag för en uppdelning av nätet i nationella domäner som skulle göra det möjligt för enskilda stater att ha mer kontroll över såväl innehåll som infrastruktur.

Men även om Kina befinner sig vid den tekniska frontlinjen så menar hon att det också finns avigsidor med den intensiva utvecklingen – nästan 50 % av befolkningen saknar tillgång till nätet och den gruppen består till stor del av fattiga människor som bor i underutvecklade landsbygdsområden. Alla kinesiska medborgare har inte samma tillgång till sjukvård, karriärmöjligheter, miljöskydd och infrastruktur.

Marina Svensson tror att det är hanteringen av dessa frågor som slutligen kommer att avgöra om det kinesiska folket kommer att göra uppror med den hårda censurlagstiftningen. Om ojämlikheten kommer att fortsätta att öka, om miljöfrågorna inte hanteras, om ekonomin börjar stagnera, och staten försöker undanhålla information om detta, så kan folket känna sig tvunget att agera politiskt, menar hon.

– I så fall skulle folket kanske komma att kräva ett öppnare och friare nät för att använda det för att sprida information och samlas för att kräva politisk förändring. Men det är sakfrågorna som skapar den politiska miljön för aktivism – inte mediet i sig.

Text: Noomi Egan

Blogg om digital China

Under vetenskapsveckan: Digital Asia visions transformation and engagement

Symposium under vetenskapsveckan