Varför?

Krönika: Ann Heberlein, teologie doktor i etik vid Lunds universitet

2012

Den frågan har åtskilliga människor ställt sedan terrordådet i Norge blev känt. Vem är han, Anders Behring Breivik? De där frågorna – varför och vem – dyker alltid upp när vi konfronteras med hat och våld. Vi lever i en i allra högsta grad individualistisk kultur. Därför är det inte konstigt att vi söker svar hos individen, att vi frågar vem? och varför? trots att mänsklighetens historia visar att en fixering vid individen inte ger oss de svar vi behöver för att skapa ett bättre och tryggare samhälle. Vi måste fråga vilka omständigheter som ledde till och möjliggjorde tragedin.

Jag menar att ABB delvis är en produkt av det samhälleliga och kulturella klimat vi befinner oss i just nu. Det innebär inte att han är utan skuld: ansvaret för handlingen är hans, liksom skulden, även om hans agerande är ett resultat av flera omständigheter. Att den norske terroristen drevs av en djup ideologisk övertygelse framstår som oemotsägbart. I det omfångsrika manifest som han konstruerat framträder en tydlig världsbild, med tydligt definierade problem, hot och fiender. Det är naturligtvis islam som är det stora hotet, i Breiviks förvridna världsbild.

”Alla människor föds med ett grundläggande tabu mot att döda och skada andra människor.”

Trots det envisades delar av svenska media att benämna ABB som ”massmördare”, som ”en ensam, sjuk människa”. ABB är varken sjuk eller ensam – han är i alla fall inte ensam om just den här sjukdomen, den paranoida rasismen. I den stängda värld som internet ibland kan vara har han funnit själsfränder, och i den offentliga debatten har han funnit allierade i partier som SD, Sannfinländarna, Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti.

Jag påstår inte att ovan nämnda partier uppmanar till våld och terrordåd. Däremot sprider och underblåser de konspirationsteorier, myter och fördomar om den Andre. De sysslar med ”exkluderingens psykologi”, som socialpsykologen Harald Welzer kallar det i boken Gärningsmän. Welzer beskriver denna psykologi som en förutsättning vid folkmord, etnisk rensning, inbördeskrig. En hotbild av den Andre målas upp, den Andre behäftas med egenskaper och motiv vilket gör det lättare att avfärda dem som ”icke-människor”.

Enligt filosofen Jonathan Glover föds alla människor med ett grundläggande tabu mot att döda och skada andra människor – för att förmås göra detta, bryta mot detta tabu, krävs att förövaren tänker på den Andre som något annat än en människa, som en fiende. I Breiviks världsbild är det inte bara muslimer som är ett hot mot det som han betraktar som sunda, västerländska, kristna värderingar, nej, också människor som möjliggör den, enligt honom, destruktiva invandringen är fiender. De är fiender till hans vision om en enhetlig och prydlig värld befolkad av vita män och kvinnor som lever i enlighet med traditionella värderingar. I sann korsriddaranda gav han sig alltså ut på ett självpåtaget uppdrag: Att rädda oss från oss själva och återbörda oss till ”den rätta läran”.

Det är naturligtvis av allra största vikt att motsäga ABB och hans gelikar – att visa att hans världsbild är förvriden och att hans tolkningar inte stämmer. Det har vi alla ett ansvar att göra.