Arabiska våren utmanar forskning

Krönika: Leif Stenberg, Professor, Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet

2013

Det som startade som lokala protester mars 2011 har utvecklats till en djupt tragisk konflikt. I Syrien pågår i dag ett blodigt inbördeskrig. I första hand regimen, men även flera av de många väpnade grupper som ingår i oppositionen har gjort sig skyldiga till brutala övergrepp på civila. Vi vet inte hur många som dödats, men antalet uppskattas till närmare 70000 personer.

Situationen för civila oavsett var de lever geografiskt är idag ytterst prövande och cirka 4 miljoner beräknas vara i behov av akut humanitär hjälp. Vid sidan av ett ökat antal döda, fängslade och försvunna präglas följaktligen vardagslivet av brist på mat, sjukvård, vatten, elektricitet, bränsle, ständigt ökande priser på de varor som finns till försäljning och en alltmer förstörd infrastruktur.

Andra problem är en ökande arbetslöshet när företag tvingas slå igen och jordbruket i det närmaste kollapsat. Inbördeskrigets faror gör sig också påmint i form av risken att bli kidnappad eller att bli inlåst i en krigszon.

Antalet registrerade flyktingar som befinner sig i främst grannländerna närmare sig 700000 och mörkertalet är här stort. Listan kan göras längre på all de svårigheter som syrier i dag möter i vardagen och många av dem kommer att få konsekvenser för det syriska samhället i flera år framöver.

En aspekt som säkerligen kommer att påverka landet länge är att tilliten och förtroendet mellan stat och medborgare, men även mellan grupper av medborgare, inte längre finns där. En tillit som är betydelsefull i ett välfungerande samhälle.

Utan att vara varken cynisk eller avskärmad är det som sker i Syrien och även i ett store perspektiv i relation till den så kallade Arabiska våren en utmaning för akademisk forskning och för universitet.

Oroligheter i flera länder i Mellanöstern är en utmaning för forskning och visar med all tydlighet på behovet av exempelvis fördjupad analys rörande hur repressiva regimer genom hierarkisk styrning kontrollerar medborgare samt hur människor under dessa regimer gör aktivt motstånd och motsätter sig dominans. Inte minst breda tvärvetenskapliga analyser blir viktiga i syfte att utröna de olika och bakomliggande mekanismer som spelat avgörande roller i den Arabiska våren. För universitet som förordar innovation, tvärvetenskaplig forskning och samhällsengagemang finns även en utmaning som rör hur ett universitet som helhet engagerar sig till förmån för positiva samhällsförändringar till exempel i form av att verka för ett hållbart och demokratiskt Syrien den dag fred råder.

Ur en vetenskaplig synvinkel är en möjlighet att utveckla tvärvetenskapliga forskningsprojekt som är kopplade till försoningsprocesser och deras genomförande. Samtidigt finns en fara i att utomstående försöker påverka lander hur de ska forma sitt samhälle. Som i alla länder bör syrier ges stort inflytande över hur deras samhälle ska se ut.

En erfarenhet som jag menar förstärkts bland forskare i relation till den Arabiska våren är behovet av tvärvetenskapliga studier i syfte att förstå olika trender och praktiker i ett samhälle.

Ett bra exempel är den nyproduktion av tänkande kring islams innebörd och praktik som även är en följd av de senaste två årens uppror. Frågor om vilken roll islam ska spela i Mellanösterns länder i allt från politik till vardagsliv och när en islamiseringsprocess sätter in är problemkomplex som rör vid bredare utmaningar när det gäller analysen av hur samhällen fungerar generellt.

Sammantaget kan följaktligen den Arabiska våren ur ett forskarperspektiv uppfattas som att den skapat vetenskapliga utmaningar för såväl enskilda forskare som för universitet. Utmaningar som kommer att få efterverkningar under en lång tid.