Hållbar konsumtion – individens eller samhällets ansvar?

Försöker du leva hållbart och minska ditt ekologiska fotavtryck? Tänker du att jordens resurser är ändliga och vår miljöpåverkan är för stor? Kanske önskar du då att det vore lättare att välja rätt bland varor och tjänster och att samhället var mer anpassat för en ändrad, hållbar livsstil. Forskare visar nu vägen för hur samhällets beslutsfattare kan utforma strategier som både leder till minskad konsumtion och större välbefinnande.

Genom regleringar och teknikutveckling har beslutsfattare under de senaste decennierna drivit på effektiviserade produktionsprocesser och miljöanpassade varor. Med hjälp av miljömärkning och genom att ta till sig information är det nu upp till den enskilde individen att göra förnuftiga val. Köpa närodlat, men besprutat, eller kravodlat från en annan kontinent, lägga tid på att åka kommunalt, eller spara tid och åka bil? Valen är många och svåra.

– Varför måste vi krångla till det för folk, det ska vara lätt att göra rätt! Varför kan inte lagstiftarna exempelvis se till att vi inte har farlig mat och att alla har råd att köpa ekologiska produkter, säger Oksana Mont, professor vid internationella miljöinstitutet, Lunds universitet.

Oksana Mont forskar inom området Strategier för hållbar konsumtion och livsstil. Med sin forskning visar hon att det ofta inte ens är möjligt för den enskilde individen att byta till en hållbar livsstil. För att underlätta en omställning måste vi göra de hållbara valen normala, det vill säga, lätta, billiga, bekväma och önskvärda, och de ohållbara valen svåra eller omöjliga. Men framför allt måste vi möjliggöra en livsstil som bygger på minskad konsumtion.

– Vi köper bara mer och mer och därför ökar energianvändningen i samhället, säger Oksana Mont. Vi skapar nya behov – och många företag uppfinner behov som vi inte ens visste vi hade – och hittar sedan en lösning som tillfredsställer behoven. Jag känner att vi överskrider tillväxten och vi överskrider resurser, både naturliga och egna.

Dagens strukturer i samhället främjar konsumtionsmönster som vi nordbor ser som normala, men som är ohållbara. Det är kopplat till den ekonomiska tillväxttanke som hela samhället är byggt på sedan industrialiseringen. De rådande sociala normerna stöder också ohållbara beteenden, exempelvis bilinnehav, hög köttkonsumtion eller långväga semester. En del försöker leva hållbart men det är inte enkelt att leva emot sociala normer.

– Jag tolkar det som att vi kan nå en bit genom att ändra vårt eget beteende men inte hela vägen, säger Oksana Mont.

”Det ska vara lätt att göra rätt!”

Oksana Mont saknar visioner från politiskt håll. Undersökningar visar att beslutsfattare är medvetna om att överkonsumtion drivs av politik, marknadsföring och ekonomiska åtgärder, men också av sociokulturella frågor kopplade till status och identitet. Men de har inga visioner om hur vi ska leva hållbart 2050 inom ramen för en planet och samtidigt tillfredställa våra behov för social acceptans. Enligt forskarna vet vi nu mycket om hur människor beter sig. Vi vet att social status är en drivkraft, men även strävan efter lycka.

– Tillväxttanken bygger på att ju mer vi konsumerar desto lyckligare blir vi. Men forskning visar att detta endast gäller upp till en viss, skälig, levnadsstandard. Idag ökar vi konsumtionen och hastigheten i samhället, men vi blir inte lyckligare i samma utsträckning.

Slutsatsen, enligt Oksana Mont, är att det behövs både insatser från enskilda individer och politiska satsningar i teknik, infrastruktur och ekonomisk reglering, men att beslutsfattare även behöver förstå hur de genom att skapa visioner för hållbara livsstilar och ökat välbefinnande kan ändra definitionen av social status och därmed göra vår konsumtion mindre resursintensiv.

Text: Pia Romare

Foto: Kennet Ruona

Publicerat: 2014

Fakta

Bakgrund

Målet med hållbart levnadssätt är att upprätthålla eller förbättra levnadsstandarden för alla (vilket innebär ökad konsumtionsnivå för världens fattigaste människor), medan negativ miljöpåverkan och resursanvändning drastiskt minskar.

Konsumtionsmönstren måste framförallt förändras inom de områden som ger störst miljöpåverkan exempelvis flygresor, konsumtion av kött och mejeriprodukter samt bilkörning.

Problemen

Trots satsningar på effektiva produktionsprocesser som medför lägre resursåtgång och mindre miljöutsläpp ökar de sammanlagda växthusgasutsläppen från konsumtion. Vi konsumerar allt mer, mängden produkter per hushåll och person växer och den samlade storleken och hastigheten på resurs- och avfallsflödena i samhället stiger.

Trots att köttproduktion har en stor miljöpåverkan har den svenska köttkonsumtionen ökat med drygt 40 procent mellan 1990 till 2012 har.

Trots att utsläppen per motorenhet har minskat genom ökad bränsleeffektivitet, äts nu minskningen upp av ett ökat bilresande och att vi kör större bilar.

Trots insatser för att minska miljöutsläpp från flyget utgör det långväga resandet nu en av de stora utsläppskällorna. En flygresa till Thailand ger mer utsläpp än vad vi kan kompensera med att bara köpa ekologiska produkter och cykla till jobbet under ett år.

Trots att energianvändningen per boyta för uppvärmning har minskat sedan 1990, har den totala energiförbrukningen för bostadsuppvärmning ökat eftersom golvytan i bostäderna i många EU-länder ökat under samma period.

Trots att konsumtionen av ekologiska produkter har ökat med 83 procent sedan 2003 i Norden, utgör försäljning av ekologiska produkter mindre än 4 procent av den totala livsmedelsmarknaden i Sverige, med undantag för några få produktkategorier. Prispåslaget för miljövänliga produkter gör dem mindre attraktiva eller till och med oåtkomliga för många människor.

Insatser från samhället behövs

För att underlätta konsumenternas val, så måste beslutsfattarna driva fram förändringar av kultur-, konsumtions- och produktionsmönster.

Bindande lagstiftning är ofta de mest effektiva politiska styrmedlen för att förändra konsumtionsmönster. Dessa politiska styrmedel blir ofta ännu effektivare när de används i kombination med andra verktyg i så kallad styrmedelspaket. Innovation i teknik och infrastruktur, lagstiftning, prissättning, marknadsföring och nya sociala normer kan användas i kombination för att skapa en arkitektur för hållbara val.