Data avslöjar mycket om oss

– Vi är bara i början av en enorm global digitalisering, men det går undan nu, säger Stefan Larsson, rättssociolog och föreståndare för Lund University Internet Institute.

– Jag tror att vi kommer att se en omfattande metodutveckling inom samhällsvetenskap och humaniora som har med digitalisering att göra, både kvalitativt och kvantitativt. Och där spelar stora, komplexa data troligtvis en viktig roll.

Traditionella metoder är fortsatt betydelsefulla för att tolka och förstå sociala och kulturella fenomen, menar han. Men de kan kompletteras eller utvecklas eftersom de sätt som vi lämnar spår efter oss på Internet, lagras i sådan omfattning.

De finns dock en eftersläpning i hur vetenskapen organiseras. Och om akademin ska vara en relevant uttolkare av samhället, behöver tvärvetenskaplig forskning också vara med mer i den interna fördelningen av medel, och nya meriter få styra mer än gamla.

– Fakulteter och institutioner fungerar som öar som inte vet så mycket om varandra. För att exempelvis förstå och hantera fenomen som hatbrott på nätet krävs att vi bryter oss ur disciplinerna och att forskare från juridik, teknik, kultur- och beteende­vetenskaperna arbetar nära varandra.

Stefan Larsson och kolleger på Lund University Internet Institute har genomfört flera projekt kring ökad datatillgänglighet, open data. Just nu färdigställer man en juridisk handbok om öppna data. Den ska hjälpa myndigheterna att upprätthålla öppen­heten i ett digitaliserat samhälle.

När det gäller offentliga forskningsdata så kommer en hel del att vara öppna – det är både Sveriges och EU:s ambition (se artikel på förra uppslaget).

– De stora datamängder som exempelvis Facebook, Twitter och Google genererar kommer dock bara att vara delvis tillgängliga för forskningen och kanske enbart för dem som kan betala eller av annan anledning har access. Men det finns andra viktiga datainsamlingar att göra som inte privata aktörer kommer att satsa på, menar Stefan Larsson.

Allt mer uppgifter om oss lagras i data­baser – det kan vara i stora medicinska register eller de digitala spår vi lämnar efter oss på Internet. Kan vi vara säkra på att data inte missbrukas och att sekretessen upprätthålls?

– Det är svårt att säga, för det är skillnad på medicinska register och t.ex. Facebooks eller operatörers databaser. Men generellt gäller att i en uppkopplad värld riskerar all information lagrad i databaser att läcka ut. Det behöver inte handla om brott, utan kan bero på slarv eller ren otur. Data kan också bli en handelsvara och utbyte i säkerhetsförhandlingar mellan stater, säger Stefan Larsson.

I Sverige finns lag på att alla operatörer måste lagra trafikdata i sex månader – så kallad metadata kring när och med vem vi talar i telefon, var vi befinner oss och vem vi skickar e-post till.

– Dessa data avslöjar mycket om oss och det pågår en dragkamp mellan olika intressenter om detta. Framförallt kan uppgifterna kopplade till geografiska data, som visar var vi befinner oss, med fördel användas i brottsutredande syfte. Samtidigt innebär lagringen ett slags massövervakning av alla, även dem som inte gjort något brottsligt, vilket hotar eller kränker den personliga integriteten.

EU-direktivet som ligger bakom den svenska lagen har överklagats till EU-domstolen som i sin tur underkänt direktivet för att det kränker den personliga integriteten. Resultatet? Utredning pågår…

Integritetsfrågan är högintressant men bryr vi oss? Både ja och nej, menar Stefan Larsson. Samtidigt som det absolut växer fram normer kring vad man inte ”bör” visa upp i sociala medier, så är många okunniga om hur personliga dataspår lagras och används av de stora internetaktörerna. Det är också mycket svårare att reagera på ibland väldigt allvarliga rapporter om det som lite mer abstrakt sker bakom kulisserna, speciellt om man tänker på Edward Snowdens avslöjanden om NSA, National Security Agency.

– I somras publicerades en artikel av forskare anställda hos Facebook om en experimentell studie på över 600.000 användare där man ändrade i flödet för att se hur det påverkade användarnas känsloläge, utan att dessa visste om det. Detta är helt nytt. Vi har aldrig förr sett den här typen av mätinstrument som – så att säga – befinner sig långt inne i huvudet på oss och rentav i någon mån reglerar vad vi känner.

Text: Britta Collberg