Avancerat öga ser inte fler färgnyanser

Fåglar har ett av de mest imponerande synsystemen i djurvärlden. Men trots deras avancerande näthinna är fåglarna inte märkbart bättre än människor på att urskilja olika nyanser av snarlika färger.

Få djurgrupper visar en så stor variation av färger som fåglarnas fjäderdräkter. Många undersökningar har visat att fåglar använder färg för att utvärdera sina partners – om man har en fin fjäderdräkt är man i god kondition och bra på att hitta föda, vilket gör att man bedöms vara en lämplig individ att satsa parningsresurser på.

För att se färger har fåglarna ett av de mest imponerande synsystemen i djurvärlden. Människor använder tre typer av tappar i ögats näthinna för att urskilja färg, medan fåglarna istället har fyra typer. Många däggdjur, exempelvis hundar, har enbart två typer av tappar och kan därför inte se skillnad på rött och grönt. Den fjärde typen av tappar gör att fåglarna kan se ultraviolett ljus.

– Detta ger fåglarna en hel extra dimension av färger som vi människor inte kan föreställa oss, säger Peter Olsson, doktorand på biologiska institutionen vid Lunds universitet.

Tillsammans med sina forskarkollegor har Peter Olsson därför undersökt om fåglarnas extraordinära näthinna också gör att fåglar är bra på att se skillnad på olika nyanser av snarlika färger, exempelvis olika nyanser av orange. Forskarna använde kycklingar för att studera hur små färgskillnader som fåglarna kunde upptäcka i dagsljus samt även hur denna förmåga står sig vid sämre ljusförhållanden.

– Kycklingar är väldigt bra att använda till just sådana beteendestudier eftersom de är mycket lätta att träna och vi vet väldigt mycket om deras synsystem, säger Peter Olsson.

Resultaten av studien visar att kycklingar kan upptäcka små färgskillnader, men faktiskt inte märkbart bättre än människor. Forskarna tror därför att ett slags brus i synsystemet sätter gränserna för ögats förmåga.

– Vi tror att fåglar har ett mycket brusigare synsystem än vi människor. Det skulle kunna förklara att de inte är mycket bättre än oss på att se färgnyanser trots att de har en mycket mer avancerad näthinna, säger Peter Olsson.

Den aktuella studien visar också att de mörkaste ljusförhållandena där kycklingarna kan använda sitt färgseende motsvarar starkt månljus; människor klarar av att se färger lite mörkare än så.

– Dessa resultat är värdefulla för att förstå var och när fåglar kan använda sitt färgseende. Djupa mörka skogar, hålor i träd och tiden på dygnet begränsar ljusmiljön, säger Peter Olsson.

Text: Lena Björk Blixt

Foto: Catrin Jakobsson

Forskarna använder här kycklingar för att se hur små färgskillnader som fåglar kan upptäcka. Kycklingarna tränas i att välja rätt färg genom att upprepade gånger få välja mellan en kon med ”rätt” färg och en med något avvikande färg. Väljer kycklingen att picka på rätt kon så ramlar det ut mat som den får äta. Pickar den på fel så tas båda konerna omedelbart bort och det blir ingen mat. På så sätt är kycklingen motiverad att välja ut rätt färg när den ställs inför ett val. Frågan är – hur små skillnader i färg klarar den att upptäcka. I filmen tränas kycklingen att föredra en orange färg mot en röd eller en gul färg. Första gången får den välja på en orange mot en gul kon och den andra gången på en orange mot en röd färg. Video: Peter Olsson

Fakta

Färgseende

Färger existerar bara i vårt medvetande, i vår subjektiva upplevelse av omvärlden. I den fysikaliska verkligheten existerar bara elektromagnetisk strålning av olika våglängder.

Hos människan reagerar synceller i ögats näthinna på elektromagnetisk strålning inom våglängdsområdet 400–700 nanometer, vårt synliga ljus. I ögat och hjärnan behandlas de synliga våglängderna genom komplexa processer, något som resulterar i vår upplevelse av färg. Grunden för färgseende är nervsystemets förmåga att reagera olika på ljus av olika våglängder. Denna förmåga förutsätter mer än en typ av synceller i ögat samt att nervsystemet kan jämföra reaktionerna hos de olika typerna av synceller.

Det finns två typer av synceller i våra ögon: tappar som fungerar vid god belysning ner till månljus och används till färg, och stavar, som reagerar i svagt ljus och endast ger upplevelse av olika nyanser av grått. Människan har tre olika typer av tappar. De olika tapparna är känsliga för ljus av långa våglängder (rött), medellånga våglängder (grönt) respektive korta våglängder (blått). Med hjälp av dessa kan vi särskilja över en miljon olika färgnyanser.

Fakta NE