Förlust av marker utarmar den afrikanska jordbruks-produktionen

Jordbruksmark i Afrika är högaktuell för utländska investerare och mörkertalen är stora över illegala markförvärv. ”Affärer” rapporteras inte alltid och det kan vara svårt att hitta köparna bakom. De flesta fall av dessa köp sker i afrikanska länder med livsmedelsbrist. Det som sedan odlas går till exportproduktion, livsmedelsgrödor som hade behövts i landet.

Afrikanskt jordbruk kännetecknas av småskalighet och ökade investeringar behövs. Vissa hävdar att storskaliga markförvärv är svaret, men vilka är riskerna?

– Storskaliga markförvärv innebär vanligtvis att externa privata investerare, företag och regeringar köper upp stora markområden, oftast för att odla råvaror för att framställa biobränsle. Samma mark har under längre tid används av lokalsamhällen och individer för att producera livsmedel och att hämta ved och virke från skogen och en mängd andra ekosystemtjänster, berättar Yengoh Genesis Tambang forskare på LUCSUS, Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling.

Den lokala befolkningen är oftast inte medveten om vilka följder förlusten av marken har för deras livsmedelsförsörjning på sikt. De är inte heller medvetna om sina rättigheter och hur de rent lagligt kan söka upprättelse om det uppstår problem. Det allvarliga är att själva grunden för jordbruksproduktion, produktivitetstillväxt och ekonomisk utveckling för de länder och regioner det är frågan om försvagas. Men det finns framkomliga vägar att gå för att nå rättvisare avtal.

 ”Det finns olika modeller som skulle ge lokalsamhällena fler möjligheter.”

– Det finns olika modeller som skulle ge lokalsamhällena fler möjligheter att själva bestämma vad som skulle vara bra och lönsamt för dem själva. En modell är att lokala markägare skulle bli medinvesterare med sin egen mark i produktionen av grödorna och få avkastning genom att vara aktieägare i de företag som använder deras mark. En annan modell som använts någorlunda framgångsrikt mellan statliga bolag och lokala jordbrukssamhällen söder om Sahara är att insatserna och vinsterna som krävs för att odla en produkt delas av markägaren och företagen. En tredje modell är ett rättvisare arrendeavtal, där hushållen får en fullständig tryggad livsmedelsförsörjning, säger Yengoh Genesis Tambang.

Varför är kvinnor särskilt utsatta vid köp av stora marker?

– Kvinnan bär oftast rollen som ansvarig för livsmedelsproduktionen för familjen. Mäns jordbruksarbete producerar grödor som går direkt till försäljning som palmolja, kaffe och frukter. Kvinnors arbete på åkrarna leder till livsmedel till hushållet och kvinnor kan resa långa sträckor i jakt på jordbruksmark där de kan odla, berättar Yengoh Genesis Tambang.

När mark går förlorad kan även familjen splittras. Män lämnar sina byar i jakt på inkomstmöjligheter på annat håll och kvar är kvinnorna med ensamt ansvar om barnen. En del män kommer aldrig hem igen och kvar finns kvinnor med ännu större belastning.

Kvinnor är också beroende av att sälja det som blir över när familjen och hemmet är omhändertagna. Det kan vara den enda inkomstkällan och när den stryps dras snaran åt. Inom många kulturer får kvinnor inte heller äga mark, men rätten att odla på marken kan de ärva från sin familj eller få genom äktenskap. Men när marken sedan hyrs ut eller säljs till företag går inga intäkter till kvinnan fast det var hon som brukade marken först.

Text: Bodil Malmström

Foto: Kennet Ruona