Kollektivt ansvar på Afrikas landsbygd

För att bemöta ökad social och ekonomisk utsatthet har småbrukare i Östafrika börjat samarbeta mer långsiktigt. Att bilda lokala samarbetsgrupper stärker såväl individens som kollektivets förmåga att hantera utmaningar och förbättra levnadsvillkoren visar Lundaforskarna Elina Andersson och Sara Gabrielsson i en omfattande studie.

Levnadsvillkoren för småbrukare i Östafrika har försämrats som en följd av miljöförändring, bristande stöd för landsbygdsutveckling, och social och ekonomisk utsatthet. Ett av de tydligaste uttrycken för dessa negativa förändringar är successivt minskade skördar.

Förändringarna medför i många fall att redan begränsade resurser, framför allt mark och arbete, måste användas än mer intensivt. För människor som redan lever på marginalen, och under förhållanden där sårbarhet redan är hög i form av bland annat ohälsa, ostabila marknader och begränsade försörjningsmöjligheter utanför jordbruket, innebär detta att deras förmåga att hantera kriser försämras. Med ett förändrat klimat förväntas sårbarheten i dessa samhällen öka ytterligare.

Elina Andersson och Sara Gabrielsson, forskare vid LUCSUS i Lund, har båda intresserat sig för hur människor hanterar denna ökade sårbarhet – vad de gör för att möta pågående förändringar.

– Vår forskning pekar på att samarbeten genom bondegrupper på bynivå under senare år har blivit en allt mer framträdande strategi för småbrukare att hantera försämrade levnadsvillkor, berättar Elina Andersson.

”Det är framförallt kvinnor som startar och organiserar sig i dessa grupper.”

När de intervjuade och diskuterade med cirka trehundra småbrukare i Kenya och Uganda under perioden 2008 – 2011, framgick det att bondegrupperna möjliggör nya former av samarbete. Tidigare skedde gemensamt arbete främst i samband med specifika uppgifter i jordbruket, såsom markberedning och malning, och då mot betalning. I dagens grupper är samarbetet kontinuerligt och välorganiserat och grupperna är engagerade i en lång rad olika aktiviteter.

– Det är framförallt kvinnor (ofta änkor och frånskilda) som startar och organiserar sig i den här nya typen grupper, vilka vanligen består av 25-35 medlemmar, berättar Elina Andersson. Som grupp kan de under svåra tider dra fördel av de sammanslagna resurserna såväl som möjligheter att planera ekonomin.

En av bondegruppernas funktioner är just att erbjuda gemensamt sparande och utlåning av pengar. Trots att det handlar om små belopp innebär detta en möjlighet för medlemmar att bättre hantera plötsliga utgifter och kriser utan att behöva sälja av boskap och andra resurser i hushållet. Systemet gör det möjligt att planera mer långsiktigt och att göra investeringar i jordbruket eller i förbättrad sanitet. Sparandet möjliggör även gemensamt köp eller arrende av mark som sedan brukas tillsammans.

En verksamhet ger ofta upphov till idéer som utvecklas vidare till nya aktiviteter. I många fall har gruppaktiviteter även utvecklats till nya inkomstmöjligheter vid sidan av det egna jordbruket, exempelvis i form av försäljning av hantverk, getuppfödning, småskalig förädling av jordbruksprodukter och cateringverksamhet.

­– Genom att fokusera på människors kreativitet och hur de planerar sina aktiviteter utmanar vår studie bilden av småbrukare som passiva offer för negativa förändringar och eländiga villkor, säger Elina Andersson.

– Men det är också viktigt att understryka att organiseringen på lokal nivå inte på något sätt är en mirakellösning på de svåra utmaningar som afrikanska småbrukare många gånger tampas med. Problemen och orättvisorna är ofta strukturella och kräver åtgärder på många olika nivåer, avslutar Elina Andersson.

Text: Pia Romare

Foto: Elina Andersson

Fakta

Vilka funktioner har bondegrupperna?

Bondegrupperna har många andra viktiga funktioner förutom att erbjuda gemensamt sparande och utlåning av pengar. Några exempel är att grupperna:

• organiserar roterande arbetsscheman där medlemmarna hjälper varandra med arbetet på sina enskilda gårdar,
• fungerar som viktiga plattformar för kunskapsutbyte och lärande,
• spelar viktiga roller i spridandet av ny kunskap och beprövade tekniker även bland icke-medlemmar, och kan därmed bidra till positiv förändring i byarna,
• är en källa till stöd och solidaritet och spelar viktiga roller i att stärka speciellt kvinnor, vilka i regel drar det absolut tyngsta arbetslasset i både hem och jordbruk samtidigt som deras tillgång till och makt över resurser ofta är mycket begränsad.

LUCSUS

Lund University Centre For Sustainability Studies (Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling).