Toaletter på egna villkor

Tillgång till bra sanitära förhållanden är en grundläggande mänsklig rättighet. Under många år har stora internationella organisationer satsat på att ge människor i fattiga länder tillgång till lämpliga sanitära anläggningar. Men det är inte alltid färdigdesignade toaletter och experter utifrån som är den bästa lösningen. Sara Gabrielsson, forskare vid LUCSUS, anser att hjälp till självhjälp, bland annat genom utbildning, är en bättre väg att gå.

Lokala samarbetsgrupper är ett nödvändigt steg på vägen för att människor skall kunna finansiera, bygga och bibehålla sanitära system enligt Sara Gabrielsson. Det är en slutsats som hon drog efter att arbetat under ett år på landsbygden i Tanzania med att försöka hitta strategier för att få bybor att satsa tid och pengar på att bygga upp toaletter som den indiska organisationen Gram Vikas bidragit med.

Sara Gabrielsson såg att för de marginaliserade, som änkor, sjuka och äldre, var det svårt att medverka. Därför startade hon fyra lånegrupper bland änkorna i två byar som gjorde det möjligt för dem att framgångsrikt bygga sina egna individuella toaletter. Efter det har byggandet dock stått still i de båda byarna eftersom övriga grupper inte haft kapaciteten att färdigställa sina toaletter. Detta fick Sara Gabrielsson och hennes kollegor vid universitetet i Dar Es Salaam att leta efter nya lösningar för att stötta byborna.

– För att förmå människor att ändra sina vanor och anamma nya lösningar kan man inte bara se till design och teknik – lösningarna måste anpassas till den sociala och kulturella verkligheten, säger Sara Gabrielsson.

Därför behövs det, enligt Sara Gabrielsson, inhemska experter som kan se helheten. Men redan nu saknas cirka 4 000 VA-ingenjörer i Tanzania, enligt en studie som gjorts vid universitetet i Dar Es Salaam. Dessutom saknas experter som kan integrera det tekniska kunnandet med ett samhällsperspektiv, personer som känner till lokala kulturella-, hälsofaktorer och utbildningsfrågor.

– Tillsammans med kollegor i Tanzania har jag nu fått pengar från SIDA för att bygga upp ett sådant utbildningsprogram vid universitetet i Dar Es Salaam, berättar Sara Gabrielsson.

Ett nytt doktorandprogram med inriktning på sanitet och management kommer att startas. Det innebär att det samhällsvetenskapliga och sociala kunnandet stärks. Doktoranderna ska rekryteras från ett befintligt mastersprogram, och tanken är att deras doktorandstudier ska bygga vidare på det de skriver i sin mastersuppsats.

– Därför jobbar vi även på att koppla lokala grupper och organisationer, vilka arbetar konkret med sanitetsfrågor, till programmen. När studenterna gör sitt mastersarbete ska de vara kopplade till en av organisationerna. På så sätt kan utbildningen gå från teori till handling, vilket är det vi eftersträvar, säger Sara Gabrielsson.

Text: Pia Romare

Alla doktorander får sin huvudsakliga utbildning och sin examen från universitetet i Dar Es Salaam, men kommer att studera vid Lunds universitet under sex månader.

Fakta

SIDA-satsning i Dar Es Salaam

Sverige finansierar sedan slutet av 1990-talet drygt hälften av verksamheten vid universitetet i Dar Es Salaam, Tanzania. Vart 5:e år kan man söka pengar hos SIDA till kapacitetsförbättring av universitetet – många mastersstudenter utbildas på så sätt genom Sveriges försorg.

Varför satsa på sanitet?

Det finns fortfarande 45 länder i världen där mindre än hälften av befolkningen har tillgång till lämpliga sanitära anläggningar. Det finns många anledningar till satsa på förbättringar i sanitet och god hygien och speciellt för kvinnor och barn: