Om unga, arbete och utanförskap med Anna Angelin.
Varför sker det en föryngring av fattigdom?
– En huvudsaklig orsak är att arbetsmarknadsinträdet kraftigt senarelagts då ungas etableringsår numera ofta sträcker ut sig till en hel livsfas där fullt deltagande på arbetsmarknaden ofta inte sker förrän strax innan 30 årsåldern, framförallt kan detta förklaras av en kraftig ökning av studerande. Att unga har mindre ekonomiska resurser är alltså i stor utsträckning beroende på att de har låga löneinkomster under åren de studerar. Grundstrukturen i Sveriges rättighetsbaserade socialförsäkringssystem är skapade under en tid då få individer studerade eller ofrivilligt stod utanför arbetsmarknaden och kriteriet för inkludering i exempelvis sjuk och arbetslöshetsförsäkringar är huvudsakligen bundet till lönearbete. Därmed får unga ofta en utsatt ekonomisk situation vid livshändelser där försäkringsskydd hade krävts. Att mäta yngres fattigdom statistiskt är dock ofta svårt i en mer precis mening då vi genom många studier vet att yngres ekonomi och inkomster ofta fortfarande är nära förbunden med föräldrar som tar ett fortsatt försörjningsansvar för sina unga vuxna barn vid perioder de saknar tillräcklig egen inkomst.
Arbetslöshetsförsäkringen förändrades 2007. Hur slog den mot unga människor?
– Unga var en framträdande grupp bland som antingen lämnade eller inte beviljades inträde i arbetslöshetsförsäkringarna efter 2007 då ungefär en halv miljon färre individer var inkluderade. Lundaforskaren Anders Kjellbergs analyser visade bland annat att de yngre (16-34 år) svarade för 40 procent av a-kassornas totala medlemsförlust under 2007 och 2008. Huvudsakliga orsakerna till detta var dels att inträdeskravet avseende arbetslivserfarenhet för yngre skärptes samt de mycket kraftiga höjningarna av avgifter till många fackförbund vid denna tidpunkt. Likaså förlorade studerande medlemmar rätten att fortsatt kvalificera sig under tiden de studerade. Något som påverkade många yngre individer.
Socialbidraget är konstruerat som en krislösning i en utsatt situation, inte som en långvarig arbetslöshetsförsäkring. Hur har det blivit så?
– Försörjningsstödet har aldrig varit avsett att fungera som en arbetslöshetsförsäkring. I den svenska välfärdsmodellen skulle effekter av arbetsmarknadens konjunktursvängningar inte lösas genom ett behovsprövat bidrag utan genom försäkringar med hög täckningsgrad hos den arbetande befolkningen. Idag har vi sett en kraftig minskning av inkludering i arbetslöshetsförsäkringar och därmed finns för en stor grupp få andra alternativ än att gå till socialtjänsten. Ofta sker inte detta förrän privata alternativ och försörjningsmöjligheter är uttömda exempelvis genom privata lån, försäljning av privata tillgångar och skuldsättning. Åtgärder man tar till eftersom försörjningsstöd är villkorat med omfattande krav samt att det ofta innebär en upplevelse av stigmatisering. Arbetslösa utgör idag den största kategorin bland Sveriges socialbidragstagare.
”Det finns idag ingen direkt politisk debatt eller uttalad vilja eller förslag om att höja socialbidragsnivåer.”
I dina intervjuer fann du att skammen att leva på socialbidrag är jobbigare än fattigdomen. Varför?
– De 74 unga vuxna som intervjuades i studien hade alla haft socialbidrag under långa tidsperioder och definierade detta som den tveklöst mest smärtsamma och svåraste konsekvensen av bidragsbehov och arbetslöshet. Bidraget hade för en majoritet varit nära förbundet med upplevelser av stigmatisering från den sociala omgivningen och att uppbära försörjningsstöd upplevdes ofta som en förödmjukande erfarenhet där bristande integritet, autonomi och socialt erkännande innebar ett omfattande socialt obehag. Att försörja sig själv i arbetsför ålder är en tydlig social norm i vår kultursfär och bristande förmåga till detta kan uppfattas som en personlig dysfunktion eller att individen skulle sakna tillräcklig motivation att arbeta utan finner det bekvämt att ”leva på andra”. De intervjuade var tydliga med att det har en betydligt högre status att ha arbetslöshetsersättning än försörjningsstöd eftersom bidragstagare kan uppfattas som en ”parasit på samhället”. Det fanns intervjuade som ljugit om att man fick a-kassa istället för försörjningsstöd eftersom man ville undslippa den sociala underordning bidragstagande ofta genererat för dem.
Dagens socialbidrag har inte följt samhällsutvecklingen och att leva med lite pengar gör det omöjligt att påverka sin egen vardag och framtid. Om man hade höjt socialbidraget till samma nivåer som arbetslöshetsförsäkringen har, vad hade hänt då?
– Det är inte omöjligt att påverka sin vardag eller framtid även om man har lite pengar men att leva på försörjningsstöd har betydande begränsningar för både vardagsliv och möjligheter till socialt umgänge. De intervjuade i studien visade med en rad exempel att deras levnadsomständigheter och möjligheter att förändra sin livssituation försämrades avsevärt. Att inte ha råd att ta körkort, att inte kunna flytta till en ort med bättre arbetsmarknad eller att inte våga ta lån för att kunna studera eftersom man redan är skuldsatt har en negativ inverkan på att kunna förbättra sina möjligheter att etableras på arbetsmarknaden eller i egenförsörjning. Socialbidraget är ett behovsprövat bistånd vars ersättningsnivå motsvarar en mycket låg levnadsstandard i förhållande till en medelinkomst men är även betydligt lägre än ersättning från arbetslöshetsförsäkring. Det finns idag ingen direkt politisk debatt eller uttalad vilja eller förslag om att höja socialbidragsnivåer. Därför är det mycket osannolikt att dessa skulle kunna motsvara nivån i arbetslöshetsförsäkringen eftersom socialbidraget inte är en inkomstförsäkring utan snarare en ersättning på miniminivå som täcker de mest nödvändiga levnadsomkostnaderna men inte mycket mer.
Ungdomar som står utanför arbetsmarknaden är ett kommunalt ansvar. Hur kan kommunerna hjälpa denna grupp bättre?
– En lång rad studier påvisar den helt centrala betydelsen av avslutad gymnasieutbildning för att unga ska ha en chans att etableras på arbetsmarknaden. Därmed är det av största vikt för kommuner att satsa resurser och skapa goda förutsättningar för gymnasiala studier och inte minst förnyade möjligheter för den relativt omfattande grupp som hoppat av eller misslyckas i sina gymnasiestudier. Likaså är givetvis även resurser till en kvalitativ kommunal socialtjänst av stor betydelse för de unga vars arbetsmarknadsproblematik även inbegriper andra sociala svårigheter man behöver stöd för att arbeta igenom.
Vad anser du att socialtjänstens resurser ska gå till?
– Socialtjänsten är inte dimensionerad eller primärt inriktad mot att lösa försörjningsproblem för långvarigt arbetslösa. Socionomers kompetens är betydligt bredare än att bevilja bistånd. Vi vet sedan tidigare forskning att vid konjunkturnedgångar när arbetslöshetsförsäkringar inte täcker individers försörjning så blir den omfattande arbetsbelastning denna nya klientgrupp innebär en stor utmaning för socialtjänsten. De måste då dra ner på kvalitativt socialt arbete och instället inrikta sig mer på en administrativ hantering av biståndsbedömningar. Socialtjänstens främsta uppdrag är att bedriva socialt arbete exempelvis för utsatta barn och familjer och drogmissbrukare. Landets socialtjänster och socionomer har under lång tid haft en mycket stor och tärande arbetsbelastning där såväl statsråd som fackförbund och yrkesföreträdare uttrycker oro för de bristande möjligheterna att genomföra ett kvalitativt socialt arbete.
Text: Bodil Malmström
Bild: Catrin Jacobsson
Fakta
-
Om Anna Angelin
-
Anna Angelin forskar i fattigdom, socialpolitik och försörjningsstöd. Hon har skrivit doktorsavhandlingen ”Den dubbla vanmaktens logik. En studie om långvarig arbetslöshet och socialbidragstagande bland unga vuxna” lup.lub.lu.se/record/1504320/file/1504325.pdf
www.soch.lu.se/anna-angelin
Anna Angelin ingick i Malmökommission som fick i uppdrag att föreslå åtgärder för att minska de stora skillnaderna mellan invånarnas hälsa i Malmö.
www.soch.lu.se/anna-angelin
Dela den här artikeln:
