Solidariska lönesänkningar?

De fackliga organisationerna har sedan länge strävat efter att utjämna löneklyftor på arbetsmarknaden. Nya förslag, såsom lägre löner för ungdomar och nyanlända, utmanar denna politik samtidigt som facken har blivit svagare. Anders Kjellberg professor i sociologi har studerat varför den fackliga anslutningen minskat och vilka konsekvenser det får.

Samarbetsanda har länge varit ledordet i Sverige när det gäller att reglera arbetsmarknad och avtal. Samarbetsandan – idén om att arbetsgivarnas- och fackföreningarnas organisationer ska reglera arbetsmarknaden genom kollektivavtal – slog igenom 1938 i och med att SAF och LO ingick Saltsjöbadsavtalet. På 1950-talet tog arbetsgivarna initiativet till centrala avtalsförhandlingar, förhandlingar som facket såg att de kunde utnyttja för att driva en solidarisk lönepolitik med målet att utjämna löneklyftorna på arbetsmarknaden.

– Femtio- och sextiotalet var den svenska modellens glansdagar, och fortfarande 1995 var 85 procent av alla anställda anslutna till facket, säger Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.

Efter hand har anslutningsgraden sjunkit och idag är den 70 procent. Internationellt sett är fackets – och även arbetsgivarnas – anslutningsgrad dock hög i Sverige och kollektivavtalen är fortfarande kärnan i den svenska arbetsmarknadsmodellen.

– Så länge kollektivavtalen har en mycket hög täckningsgrad kompenserar det delvis det bortfall i organisatorisk styrka som medlemsraset inom facken förorsakat, säger Anders Kjellberg.

VARFÖR HAR DÅ SÅ MÅNGA HOPPAT AV facket eller avstått från att gå med?

Fackets koppling till a-kassan är en viktig förklaring. Den stora nedgången skedde 2007 och 2008 sedan regeringen först chockhöjde avgiften till a-kassorna och sedan kopplade dem till arbetslösheten inom varje a-kassa. Under dessa år tappade facken sammanlagt 245 000 medlemmar och a-kassorna 462 000. Då var det framförallt lågavlönade arbetare inom LO-kassorna och LO-facken som inte hade råd att betala avgifterna.

”Ta till exempel de unga idag som allt mer sällan är med i facket.”

– Men man måste skilja mellan kort- och långsiktiga faktorer. Både medlemsraset 2007 och organisationsgradens olika utveckling för arbetare och tjänstemän förklaras huvudsakligen av a-kasseavgifterna, men inte helt. Att facket har tappat mark alltsedan nittiotalets mitt kan förklaras av både attityd- och strukturförändringar, framhåller Anders Kjellberg och fortsätter:

 – Vårt samhälle har förändrats och blivit mer individualiserat, mer marknadsorienterat. Rent allmänt kan man säga att folk idag har en mer kritisk, granskande inställning till facket. Det är ju positivt att man ställer krav och vill få ut något av det hela. Men samtidigt – för att genomdriva kraven krävs att alla på arbetsplatsen går samman och helst bildar fackklubbar.

Strukturförändringar som splittrar upp arbetsstyrkan har dock lett till minskade möjligheter att finna en stark arbetsgemenskap som underlag till fackklubbar. Splittringen sker bland annat genom outsourcing av verksamheter, ökad privatisering av tidigare offentliga tjänster, ökad användning av bemanningsföretag samt fler korttidsanställningar.

– Ta till exempel de unga idag som allt mer sällan är med i facket, säger Anders Kjellberg.

Det behöver inte bero på att de inte vill vara med. Det kan också bero på att de flesta bara får tillfälliga anställningar och kanske inte ens blir tillfrågade om de vill vara med i facket. Eftersom många unga dessutom får sitt första jobb i småföretag utan kollektivavtal, exempelvis restauranger, kaféer och butiker, blir det helt upp till dem själva att förhandla om löner och annat.

NU UTMANAS DEN SOLIDARISKA LÖNEPOLITKEN och fackens krav på avtalsenliga lägstalöner. I debatten hörs förslag om att sänkta löner skulle kunna vara ett sätt att skapa nya jobb för att hjälpa nyanlända att lättare komma in på den svenska arbetsmarknaden. Anders Kjellberg ser många frågetecken när det gäller dessa förslag och jämför med erfarenheterna från subventioneringen av ungdomslöner.

– Nationalekonomer menade tidigare att lägre kostnader för att anställa ungdomar skulle leda till fler jobb, men undersökningar visar att det inte blir så många fler jobb. Andra nationalekonomer har visat att de sänkta arbetsavgifterna för ungdomar har kostat staten över 1 miljon kronor per år för varje nytt jobb.

Anders Kjellberg tycker också att det är märkligt att diskussion om att lägre löner leder till fler jobb endast gäller de grupper som redan har sämst lön, exempelvis anställda inom hotell och restaurang, städare och affärsanställda. Där kan en sänkning leda till löner som inte längre går att leva på och som måste kompletteras med ytterligare jobb eller socialbidrag. Det kan leda till en situation som liknar den i USA med en stor grupp ”Working poor”.

– Diskussionen om lönesänkningar förs däremot aldrig när det gäller relativt lågavlönade bristyrken inom tjänstemannagrupper som sjuksköterskor, lärare, bibliotekarier, socionomer, menar han. Här kräver man istället attraktiva löner. Det kan bli mycket konstigt om vi nu ökar löneskillnaderna och har olika villkor för olika grupper. Kan vi acceptera detta, undrar Anders Kjellberg.

Text: Pia Romare

Foto: Kenneth Ruona

Fakta

Den svenska modellen

I Sverige regleras arbetsmarknaden utifrån samförstånd (avtal) mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer och inte genom att staten går in och reglerar. Därför har Sverige – till skillnad från många andra länder – exempelvis ingen lag om minimilön.

Idén om kollektivavtal fick ett första genombrott genom Verkstadsavtalet 1905 och Decemberkompromissen 1906 mellan LO och SAF. Arbetsmarknaden kännetecknades dock in på 1930-talet av en mycket hög konfliktnivå. Samarbetsandan slog igenom 1938 då – inför hot om lagstiftning för att få till stånd samhällsekonomiskt hållbara löneökningar och lägre konfliktfrekvens – LO och SAF ingick Saltsjöbadsavtalet.

Kollektivavtal

I Sverige finns det i stort sett ett avtal för varje sektor och arbetstagarkategori på arbetsmarknaden. Inom avtalen regleras exempelvis lönesättningen och för arbetstagarna ingår oftast många förmåner som extra semesterersättning, extra föräldraledighet och framför allt avtalspension (tjänstepension). För dagens unga är det viktigare än någonsin att det finns ett kollektivavtal och därmed att arbetsgivaren betalar in till den framtida tjänstepensionen. Avtalspensionen blir allt viktigare eftersom den allmänna pensionen vattnas ur och blir allt sämre.

Idag omfattas nio av tio anställda av kollektivavtal. Men även om andelen fortfarande är hög så har antalet anställda som står utanför kollektivavtal idag ökat till nästan en halv miljon människor.

Vad är fackets roll?

Ett starkt fack innebär en fortsatt möjlighet att sluta centrala avtal med arbetsgivarorganisationerna. Idag har mycket av besluten om kollektivavtalens konkreta innehåll, till exempel vad gäller lönesättningen, flyttas ned på lokal nivå. Den lokala fackorganisationen är därför viktig för att bevaka medlemmarnas intressen både när det gäller löne- och arbetsmiljöfrågor. I detta arbete kan de lokala fackklubbarna få stöd av de centrala organisationerna.

Ett starkt fack behövs även för att bevaka att så många arbetsplatser och arbetstagare som möjligt omfattas av kollektivavtal.