Vägen ut för statslösa palestinier stavas utbildning

Det pågår en systematisk diskriminering mot statslösa palestinska flyktingar i Libanon. En diskriminering som har format generationer. Utan rätt till att äga mark, utan möjlighet till bra utbildning och utan rätt till att skaffa sig ID-kort lever hundratusentals i limbo i permanenta nedgångna flyktingläger.

Ett ljus i mörkret är ULYP, en ideell organisation som satsar på barnen.

TORSTEN JANSON, forskare vid Centrum för Mellanösternstudier, har länge varit engagerad i barn och kulturfrågor.

– Jag träffade grundaren till ULYP Melek El Nimer 2012 och blev tagen av hennes och hennes medarbetares enastående engagemang. När hennes svärfar dog efterlämnade han en stor egendom uppe i bergen, en plats som sedan Melek El Nimer byggde om till fritids- och utbildningsanläggning för barn och unga. Grundtanken är möten mellan barn med olika bakgrunder.

DE FLESTA SOM BOR I BEIRUTS FLYKTINGLÄGER lever i en socialt undermålig miljö med fattigdom och direkt farliga bostäder. Dessa betongstäder är idag ett stående inslag i gatubilden. Lyx och armod trängs i samma kvarter. Beiruts flyktingläger flyter in i staden helt gränslöst. 1948 kom första vågen av flyktingar med 100 000 palestinier. Idag uppges siffran vara runt 400 000. Libanon är även ett av de länder som tar emot flest flyktingar från Syrien, och idag har landet närmare 1,5 miljoner flyktingar – i ett land med runt 4,5 miljoner medborgare.

– Villkoren är så överjävliga i lägren och utsikterna för en dräglig framtid så dåliga att ULYP har koncentrerat sina insatser på att skapa vägar ut.

TANKEN BAKOM ULYP:S VERKSAMHET är att barn med olika förutsättningar träffas i konstnärliga projekt eller olika typer av idrottsaktiviteter. Dessa möten sätter igång processer hos alla inblandade.

– I det korta perspektivet skapar man ett andningshål för barnen och i det längre perspektivet hoppas ULYP att väcka opinion och påverka hela utbildningssystemet i Libanon. I 50-60 år har frivilliga organisationer jobbat i lägren, men lite har förändrats. Barnen är fast och utanförskapet permanent, slår Torsten Janson fast.

En av de viktigaste insatserna som ULYP gör är att satsa på utbildning för de palestinska ungdomarna. Idag står sämre skolor till buds för de statslösa palestinierna än för libaneser och vägarna till bra universitet är mer eller mindre stängda. ULYP har övertalat de bästa universiteten att halvera sina avgifter för palestinska flyktingar och bedriver ett framgångsrikt arbete med fundraising. Tidigare fanns inga studenter med bakgrund i flyktinglägren på dessa universitet. Idag har flera hundra fått möjligheten. De klarar sig bra och tar examen, men sen väntar arbetslöshet på grund av den systematiska diskrimineringen. Den enda utvägen kan vara att komma ut ur landet.

Hur kommer din forskning in?

– Jag följer ett antal ungdomar och deras universitetserfarenheter genom djupintervjuer. Hur är det att vara en palestinsk student i dessa kosmopolitiska miljöer? Hur förhåller man sig till sin palestinska identitet på universitetscampus och hur fungerar det att ta hem sin akademiska identitet när man åker hem till lägren på helgerna? Hur känns det att vara den enda i syskonskaran som får denna avgörande möjlighet? Den typen av frågor intresserar mig.

Studenter tar examen 2015 med stipendier från ULYP.

ETT DJUPARE SAMARBETE mellan Centrum för Mellanöstern studier och ULYP hjälper organisationen analysera sina insatser och förstå sina verksamheter bättre. Palestinska ungdomar har även möjlighet att studera i Lund.

– Om vi kan skapa en framtidstro hos unga och visa på vägar ut ur utanförskapet blir det motiverande faktorer både för skolor och elever.

Den kulturella palestinska tillhörigheten i Libanon är stigmatiserad. Efter 15 år av inbördeskrig mellan 1975 och 1990 är palestinier märkta av den starka negativa bild som libaneser har. Många skyller kriget på palestinierna. Samtidigt menar Torsten Janson att palestinierna förknippar sig själva med stolthet, lojalitet mot sina egna och en bärande känsla av att klara av svårigheter.

ULYP:s arbete med att satsa på barn och ungdom har blivit mer och mer uppmärksammat. Långsiktigheten uppskattas från FN-styrda organisationer och andra berörda institutioner. Samtidigt sätter ULYP fingret på den ömma punkten och blottar de apartheidliknande villkoren som statslösa palestinier är utsatta för.

Varför accepterar libaneser ett segregerat samhälle?

Torsten Janson pekar på Libanons själva konstitution, som delar in den politiska representationen utifrån religiös tillhörighet. Detta skapar klyftor och egenintressen. Men alla är inte nöjda.

– Jag tror att det mycket är en generationsfråga. Det kokar i leden mot inkompetens och korruption, som vi tidigare har sett i Egypten, Tunisien, Iran. Dagens utbildade unga är desillusionerade av den äldre generationens oförmåga att hantera politiska problem. Här finns en möjlighet till förändring.

LIBANON FORTSÄTTER TA EMOT STORA MÄNGDER AV FLYKTINGAR och hela landet färgas av trasiga människor som försöker få tak över huvudet och mat på bordet. Idag finns bara i Libanon 400 000 syrianska barn i skolålder. Detta ska ställas mot att hela Libanons skolsystem omfattar runt 300 000 elever. Mindre än en fjärdedel av de syriska flyktingbarnen har idag tillgång till utbildning.

Den enda lösningen på detta gigantiska problem är en hägrande fred i Syrien, konstaterar Torsten Janson. Men inte heller krigsslutet kommer lösa problemen med automatik:

– Vi har en tendens att tappa perspektiven på flyktingfrågan så fort freden är undertecknad. Men freden är bara ett nödvändigt steg på vägen. Efter detta ska samhällen lagas och människor läka. Det kommer krävas massiva, internationella insatser under lång tid framöver. Och ur barnens perspektiv är utbildningen själva nyckelfrågan.

TEXT: Bodil Malmström

FOTO: Shutterstock, ULYP