Hur når vi de globala målen för hållbar utveckling i praktiken?

De globala mål som FN antog 2015 pekar mot ett helt nytt sätt att arbeta med utvecklingsfrågor. Magdalena Bexell och Kristina Jönsson från Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet studerar i sin forskning frågor om ansvar och legitimitet som väcks nu när målen ska genomföras på nationell nivå.

– I och med att Sverige vill vara en förebild för hur länder bör arbeta med de globala målen, måste det svenska politiska ledarskapet visa att man tar detta seriöst och menar allvar med att försöka nå målen. Men hur görs det? Vilken förankring har globalt antagna mål på nationell och lokal nivå? Kan ansvaret delas av många aktörer på olika nivåer utan att bli urvattnat, undrar Magdalena Bexell.

Det första steget för Sveriges del i detta arbete blev att regeringen 2016 bildade Agenda 2030-delegationen som leds av människorättsjuristen Parul Sharma. Där medverkar en rad andra profiler och sakkunniga inom hållbarhetsområdet. Uppdraget regeringen har gett delegationen är att analysera hur Sverige bör arbeta för att på bästa sätt stötta arbetet med de globala målen. En delredovisning lämnades tidigare i år och senast 31 maj i år ska ett första förslag på en handlingsplan presenteras. Under våren 2017 pågår också inom Regeringskansliet framtagandet av Sveriges första rapport till ett nytt FN-forum där länder på frivillig grund ska redogöra för sitt arbete för målen.

”Vilken förankring har globalt antagna mål på nationell och lokal nivå?”

Under 2015 och 2016 gjorde Magdalena Bexell och Kristina Jönsson en analys av Sveriges förberedelser för arbetet med de globala målen för Expertgruppen för biståndsanalys. Genom intervjuer med biståndsorganisationer, politiska talespersoner, oppositionens riksdagspartier med flera samt genom analyser av olika policydokument, försökte de tydliggöra Sveriges utmaningar. De identifierade bland annat fem olika spänningar som kan uppstå i arbetet med de globala målen:

• Ska Sverige arbeta inom nuvarande strukturer eller skapa nya vid genomförandet av de globala målen?
• Ska Sverige arbeta med de globala målen som ett helhetspaket eller fördela ansvaret för olika mål på olika departement eller andra myndigheter?
• Hur ska prioriteringar göras mellan de globala hållbarhetsmålen och andra politiska prioriteringar nationellt?
• Hur ser fördelningen ut mellan regeringens formella ansvar för politisk styrning och det frivilliga ansvarstagandet av icke-statliga aktörer som företag, kommuner, organisationer osv. när det gäller genomförandet av de globala målen?
• Hur ska fördelningen se ut för Sveriges del mellan internationella satsningar, t.ex. bistånd, som är på helt och hållet svenskt initiativ jämfört med satsningar som görs i samarbete med andra länder?

– Vi kunde se att en stor fråga att ta ställning till är om man ska arbeta med hela agendan för de globala målen samtidigt eller bara vissa delar. Många har tyckt att det går ju inte att göra allt på en gång, men risken är också att man tappar kompassen. Det får inte bli för splittrat så att viktiga delar faller bort, säger Kristina Jönsson.

Det här är också en fråga som både FN och den svenska Agenda 2030-delegationen har lyft fram. De globala målen är inte bara en lista med mål och delmål som ska bockas av, utan snarare ett förhållningssätt och en process för att kunna integrera hållbarhet i all verksamhet.

Magdalena Bexell och Kristina Jönsson såg i sin studie ett behov av en tydlig och övergripande politisk prioritering kring hållbar utveckling. Annars riskerar miljömål och andra hållbarhetsmål att få stå tillbaka mot mer kortsiktiga behov.

Ett tydligt exempel på detta kom just hösten 2015 när de globala målen hade antagits.

– Då var det en av de största flyktingkriserna någonsin. Det blev tydligt då hur andra mer kortsiktiga frågor helt kan ta över agendan, säger Kristina Jönsson.

Ansvaret ligger på politisk nivå att jobba vidare med prioriteringar och målkonflikter, berättar Magdalena Bexell vidare:

– Det är regeringarna runt om i världen som har det formella ansvaret när de globala målen nu ska implementeras på nationell nivå. Ett sätt att förankra de globala målen mer långsiktigt vore att ge riksdagen en större roll, framhåller hon. Samtidigt finns det många skrivningar om de icke-statliga aktörernas ansvar och individens roll i hållbar utveckling, säger Magdalena Bexell.

FN har också varit tydligt med att det sjuttonde målet om partnerskap för hållbar utveckling är en förutsättning för att nå övriga mål i Agenda 2030. Det handlar om internationellt samarbete och samverkan på nationell nivå mellan olika delar i samhället – myndigheter, företag, organisationer och inte minst medborgare. Magdalena Bexell och Kristina Jönsson ska därför i ett nytt forskningsprojekt jämföra arbetet för de globala målen i Sverige med det i Tanzania för att undersöka likheter och skillnader i frågor om ansvar och legitimitet i två helt olika länder.

Men är den nya agendan accepterad av medborgarna, civilsamhället och näringslivet? Och på vilka grunder? Känner ens de flesta till Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen från FN? Hur påverkar krav på mätbarhet och rapportering vilka prioriteringar som görs?

– Det här är frågor som behöver studeras mycket mer. Fortfarande är det relativt få människor bland allmänheten som känner till de globala målen och att de har stor relevans även för Sverige, säger Magdalena Bexell avslutningsvis.

Text: Nina Nordh

Foto: Peter Frodin

Läs mer i en rapport från forskargruppen: 2016:04 Swedish reponsibility and the United Nations Sustainable Development Goals

Läs mer om de globala målen för hållbar utveckling (SDG, Sustainable Development Goals): http://www.globalamalen.se/

Mer om Magdalena Bexells forskning: http://www.svet.lu.se/magdalena-bexell

Mer om Kristina Jönssons forskning: http://www.svet.lu.se/kristina-jonsson