Kan politiska folkrörelser driva på förändringar?

Kan folkrörelser bibehålla sitt engagemang för en hållbar framtid när de får politisk makt? Mine Islar, biträdande professor vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS, ägnade hela 2016 åt en fältstudie av Barcelona en Comú, en plattform för flera folkrörelser, för att ta reda på mer.

Islar valde Barcelona en Comú – som valdes till makten i Barcelona 2015, och vars ledare Ada Colau, är den första kvinnliga borgmästaren i staden -eftersom det enligt henne är ett unikt exempel på praktiskt medborgarinflytande genom att vara såväl en folkvald kommunal institution i staden som en plattform för olika folkrörelser i samhälls- och miljöfrågor. Som en del av fältarbetet intervjuade hon lokalpolitiker från Barcelona en Comú och satt med vid politiska möten. Hon undersökte hur och om de i det vardagliga politiska arbetet kan behålla sitt engagemang och sin identitet som aktivister.

– För mig är forskning av den här typen viktig, säger Mine Islar. Vi måste ta reda på mer om mobilisering på alla nivåer. Inte bara på gatan utan även inom institutionerna.

Hon menar att det är särskilt viktigt efter valet av Trump som president och högervridningen i flera europeiska länder. Det finns enligt henne ett akut behov av att föra samman små strömmar av miljörörelser, medborgarrättsrörelser och medborgarinitiativ för att de ska kunna ta plats på den politiska arenan – eftersom det utrymmet inte skapas av de nuvarande politiska strukturerna.

– Om vi verkligen vill ha en hållbar framtid är det viktigt att vi lär oss mer om vad som krävs för att föra in hållbarhetsfrågor i politiken. Det är därför det är intressant och relevant att ta del av vad Barcelona en Comú har åstakommit och lärt sig under processens gång.

I sin fältstudie upptäckte Mine Islar flera faktorer som inverkar på hur folkrörelser förverkligar sina hållbarhetsmål i lokalpolitiken.

”Vi måste ta reda på mer om mobilisering på alla nivåer”

En första iakttagelse rör hur folkrörelser tar själva steget från gatuaktivism till formell politik. Mine Islar menar att det är enkelt för människor att agera miljövänligt i sina egna liv, t ex genom att köpa ekologiska varor eller att delta i ett matkooperativ, men ett vanligt problem är att de inte vill bli inblandade i politiskt arbete. Politikerna i Barcelona en Comú lyckades emellertid med den omställningen.

– Barcelona en Comú har fått lära sig att bearbeta byråkratin och det kan ofta vara svårt.

Ett annat problem för plattformen var att hantera sin ledningsstruktur: Verksamheten leds genom direkt demokrati vilket gör att alla medlemmar kan medverka i beslutsprocessen. Men en sådan gräsrotsmodell kan vara svår att upprätthålla i den politiska verkligheten, menar hon. Det är ju så att institutioner styrs av byråkratiska regler som ofta inte är så demokratiska som folkrörelserna skulle vilja.

I det stora hela anser Mine Islar att Barcelona en Comús övergång till en maktposition hittills varit en källa till inspiration ur ett hållbarhetsperspektiv.

Sedan 2015 har plattformen lyckats genomföra ett antal satsningar på att göra Barcelona mer hållbart, och det är satsningar som bygger på invånarnas önskemål. Det handlar om att utveckla olika former av partnerskap med energisammanslutningar och matkooperativ i staden där invånarna kan bidra till den politiska utvecklingen i Barcelona.

En av idéerna som stöds av Barcelona en Comú är en mobilitetslösning som kallas ”superkvarter”. Det innebär att omvandla bilvägar till trafikfria allmänna platser som kan användas för konst, kultur och fritidsaktiviteter och ses som ett sätt att skapa ett politiskt utrymme för demokrati i staden.

Mine Islar tror att de nära banden mellan plattformen och Barcelonas invånare spelat en stor roll för framgången. Dessutom har politiker och byråkrater tagit lärdomar av Barcelona en Comú; det har varit en ömsesidig process som gagnat såväl de politiska partierna som plattformen.

– Kommer det att hålla i längden för att åstadkomma ett hållbart Barcelona? Det är för tidigt att säga, så vi får vänta och se. Men kortsiktigt är det inspirerande!

Text: Noomi Egan