Samarbete nyckel till bättre integration av asylsökande barn

Hur kan möjligheterna till integration för ungdomar utan läs- och skrivkunskaper förbättras? Det är en fråga som blivit aktuell efter den kraftiga ökningen av antalet asylsökande barn i Sverige. Nu behövs nytänkande inom offentliga sektorn för att möta utmaningarna, menar forskare. I ett projekt med deltagare från universitetet och Helsingborgs stad pekas flera utvecklingsområden ut.

– Forskningen är överens om att språket är nyckeln till integration och utbildning är den stora chansen att komma in i samhället, säger Ulrika Westrup.

Hon är lektor vid Institutionen för service management och tjänstevetenskap på Campus Helsingborg. Tillsammans med Annika Nilsson, som är projektledare vid Forsknings- och utvecklingsenheten för social hållbarhet på Helsingborgs stad, arbetar hon sedan i fjol i ett projekt med målet att skapa förutsättningar till ett självständigt liv för ungdomarna som sökt asyl här i landet.

– Situationen var ju den att det på kort tid kom många flyktingar till Sverige. Man märkte då att många av ungdomarna bara hade kort utbildning eller ingen utbildning alls, säger Annika Nilsson.

I fokus för projektet är 20 elever i åldrarna 16–17 år som går i en klass på Nicolaiskolan.

– De flesta är från Afghanistan, men det är också några från Syrien, Irak och Marocko. Det är ungdomar som ligger långt från att nå skolans mål, berättar Annika Nilsson.

Några av ungdomarna kan ha en form av kortare utbildning, men de kan inte läsa eller skriva på sitt modersmål. Flera av dem har jobbat, exempelvis som snickare eller mekaniker.

– De har klarat sig bra i sitt hemland utan att kunna läsa och skriva, säger Annika Nilsson. Nu är de i ett nytt sammanhang där det finns andra förväntningar.

I skolan ska de 20 ungdomarna i första hand lära sig svenska, matematik, engelska och få undervisning i idrott och slöjd. Undervisningen sker i olika steg – först för att uppnå skolkunskaper motsvarande årskurs 3, sedan årskurs 6 och därefter årskurs 9. Målet är att de vid 20 års ålder ska ha kompetens för gymnasiet.

– Detta är en stor utmaning. Många av de ungdomar som är nya i Sverige har svårt att lära sig svenska språket och att tillgodogöra sig en grundskoleutbildning innan de fyller 20 år. Det är ännu svårare för de ungdomar som inte heller kan läsa och skriva på sitt modersmål. Därför behöver kommunen bli bättre på att ge ungdomarna rätt stöd, säger Ulrika Westrup.

– Vi försöker se det här utifrån ungdomarnas perspektiv. De bryr sig ju egentligen inte om att det finns en massa förvaltningar inblandade – därför måste förvaltningarna bli bättre på att samordna sig, fortsätter hon.

”Bäst är när man kan hjälpa ungdomarna att utveckla egna studiestrategier.”

Under hösten genomförde forskarna sex olika möten med ungdomarna.

– De fick beskriva sin situation och vad de tycker är viktigt. Mötena gav en hel del. Vi försöker förstå vad de tycker är viktiga förutsättningar, framhåller Ulrika Westrup.

Ungdomarna vet ännu inte heller om de får stanna i Sverige. Väntan på besked om uppehållstillstånd är stressande för dem och de lever med mycket osäkerheter. Det kan påverka deras möjlighet att lära sig i skolan.

– Vi hade också möten med lärare, boendecoacher, socialsekreterare och handläggare. De berättade att de alla arbetar med att hjälpa ungdomarna att lära sig svenska. Bäst är när man kan hjälpa ungdomarna att utveckla egna studiestrategier, säger Ulrika Westrup.

Hon och Annika Nilsson är överens om att det är viktigt att ungdomarna får utveckla sin handlingskapacitet och inte bara ses som hjälpbehövande.

– Det viktiga är att utgå från ungdomarna och deras behov i vårt arbete. Det låter självklart men kan vara svårt att följa när vi arbetar i en stor organisation som är uppdelad i olika förvaltningar. Man brukar kalla det en stuprörsorganisation, berättar Ulrika Westrup.

– Vi har identifierat några områden förvaltningarna måste arbeta vidare med. Till stor del handlar det om hur vi kan samarbeta bättre och använda våra resurser mer effektivt, säger Annika Nilsson.

Några av nyckelområdena är:

Samarbete mellan förvaltningarna.

– Kommunikationen behöver förbättras och det behövs mera gemensam kunskap om de enskilda ungdomarna, säger Ulrika Westrup.

Dokumentation – det är mycket byråkrati och en del av materialet används inte. Sekretessen är också ett problem.

– Det är ofta dålig kunskap om sekretess. Man hade kunnat utbilda mer om reglerna. Som det är nu finns det alldeles för mycket missförstånd och man kan inte dela saker mellan förvaltningarna, till exempel mellan lärare och socialsekreterare. Om ungdomarna äger sin egen dokumentation skulle det kunna hjälpa, påpekar Annika Nilsson.

Resurser som är tillgängliga men inte används optimalt.

– Det kan exempelvis vara resurser i form av skolkurator eller sjuksköterska. Ungdomarna är inte vana att gå till kurator, eftersom de inte har gått i skola, säger Ulrika Westrup.

Målsättningar som är oklara.

– Förvaltningarna är inte vana att sätta mål som involverar flera förvaltningar, konstaterar Ulrika Westrup. Och de mål som finns är ofta generella, eventuellt skulle vi behöva sätta mer specifika mål för att bättre kunna hjälpa de här ungdomarna.

Nu håller forskarna på att finslipa på en rapport, där de sammanfattar pilotprojektet och kommer med förslag om hur man kan gå vidare.

Text: Lars Ljunggren

Andra medverkande forskare i projektet är Katja Lindqvist och Malin Espersson från Lunds universitet samt Pernilla Danielsson från Helsingborgs stad.

Vill du veta mer? Då är du välkommen till detta event http://www.hallbarhet.lu.se/event/den-ohallbara-hallbarheten

Fakta

Antal asylsökande

Under perioden 2000–2016 var antalet asylsökande ensamkommande barn till Sverige sammanlagt 65 649. Under de två senaste åren (2015 och 2016) var de största grupperna medborgare i Afghanistan (24 145), Syrien (3 957), Somalia (2 479), Eritrea (2 013) och Irak (1 190). Källa: Migrationsverket