Utmaningen med att dela hållbart

Krönika av Mattias Lehner, Post-doc vid Internationella Miljöinstitutet IIIEE, Lunds universitet

Airbnb är ett enormt framgångsrikt amerikanskt företag som har lyckats att få oss att bjuda in främlingar i våra privata lägenheter. När jag åkte till Nya Zeeland i vintras och bodde hos en gammal dam i hennes privathus utanför Nelson var det en spännande upplevelse där jag fick lära känna en person som jag annars inte hade träffat. Jag fick bo i ett rum i hennes hus som fanns över sedan hennes barn hade flyttat ut, och dessutom var det billigt. Det är just därför att Airbnb har blivit en enorm framgångssaga.

Airbnb är en av de mest kända aktörerna inom den så kallade delningsekonomin och har fått mycket uppmärksamhet de senaste åren. Ett annat är Uber, en affärsidé där privatpersoner fungerar som taxibilar med hjälp av en app som kopplar samman förare med de som vill åka med mot betalning. När den här typen av plattformar började slå igenom var det mest samma typ av reaktion som jag hade i vintras som fick uppmärksamhet. Att privatpersoner, oftast helt okända för varandra, plötsligt delar på sina saker, bilar och lägenheter var nytt och spännande.

Förhoppningarna var stora att detta skulle leda till ett mer resurssnålt, socialt, och rättvist sätt att konsumera. Alla har vi väl hört om borrmaskinen som bara används i tolv minuter totalt under sin livstid, eller personbilen som står oanvänd nittiofem procent av tiden. Logiken att det skulle vara bra på alla sätt och vis om man kunde öka användningsgraden är slående. Böcker som What’s mine is Yours från Rachel Botsman och Roo Rogers bidrog till en ”hype” som ledde till mycket samhällsaktivitet och resulterade bland annat i nätverk som OuiShare som har som målsättning att stärka delningsekonomin.

”Tyvärr är det inte alltid så bra med delningsekonomin som man skulle önska sig.”

Tyvärr är det inte alltid så bra med delningsekonomin som man skulle önska sig. Den stora potentialen bakom begreppet ligger i sänkta transaktionskostnader[1] på grund av enorma framsteg i telekommunkationsteknologin och förändringar i konsumtionsbeteende. Men framgången bakom delningsekonomin får även andra effekter som inte alltid är önskvärda.

Till en början är framgångar som Uber eller Airbnb endast delvis resultatet av sänkta transaktionskostnader och ändrad konsumentbeteende. I stället har både Uber och Airbnb anklagats för att deras verksamhet leder till sämre arbetsvillkor och osäkra arbetsförhållanden för dem som i slutändan utför arbetet (de som kör Uber-bilen eller som tar emot personer hemma hos sig via Airbnb). Båda plattformarna har också lett till odeklarerade inkomster.

Begreppet delningsekonomi används dessutom alltför brett och många företag som säger sig vara en del av delningsekonomin är i själva verket vanliga bemanningsföretag eller hyrbilsföretag som använder sig av modern teknik i form av internet och mobiltelefoner för att sänka sina kostnader. Det nya här är i många fall endast att transaktionskostnaderna blir mycket lägre vilket gör det jämförelsevis billigare att hyra än att äga. Detta är också den effekt av internet- och mobiltelefoniteknologin som har fått mest genomslag överhuvudtaget och är därför inte på något sätt specifikt för delningsekonomin.

Om lägre transaktionskostnader i slutändan leder till en mer hållbar konsumtion beror på vilka konsekvenser de lägre kostnaderna får. Med största sannolikhet kommer den teknologiska utvecklingen leda till ett ökad delande av varor och därmed ökad effektivitet i användandet av en produkt. Samtidigt är risken stor att konsumenter använder pengarna de då sparar för att konsumera mer. Historiskt har teknologiska framsteg och därmed högre köpkraft framförallt lett till just ökat konsumtion.

Delningsekonomin kan vara ett verktyg för att uppnå en mer hållbar konsumtion, men jag menar att den inte är lösningen. Lösningen är fortfarande politiska beslut om minskad resursförbrukning, bättre återvinning och minskat avfall. Det delningsekonomin däremot kan göra är att bidra till att dessa politiska beslut blir enklare att genomföra, eftersom konsumenter får möjligheten att täcka samma behov med minskad resursförbrukning med hjälp av ny teknologi.

[1] Transaktionskostnad, är den kostnad utöver priset på själva varan eller tjänsten som uppkommer i samband med köp och försäljning, dvs. allt som behövs för att ett köp kan genomföras; till exempel att samla in information for att bedöma kvalitet.)

Foto: Peter Frodin