Mänskliga rättigheter, företagande och miljö i fokus för Raoul Wallenberg Institutet

– Svenska företag har gjort mycket som är bra på miljöområdet, men de har bara börjat hantera missförhållanden när det handlar om mänskliga rättigheter. De har länge ansett att detta i första hand är något som stater och regeringar ensamma har ansvar för, men i den globaliserade värld vi nu lever i behöver även företag hantera en lång rad frågor kring mänskliga rättigheter. Det handlar ytterst om det ansvar de har i förhållande till människor och samhälle där de verkar. Mänskliga rättigheter kopplat till miljöfrågor kommer att bli ett viktigt område för oss att arbeta med under de närmaste åren, säger Malin Oud vid Raoul Wallenberg Institutet.

Raoul Wallenberg Institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt har funnits i Lund sedan åttiotalet och har fokuserat på forskning, utbildning och att stärka rättsvårdande myndigheter och nationella institutioner inom området mänskliga rättigheter i det globala Syd. Det är ett fristående forskningsinstitut med anknytning till Lunds universitet, och har kontor i många delar av världen som t.ex. Kina, Indonesien, Kambodja, Kenya, Jordanien och Turkiet.

Sedan förra året har Raoul Wallenberg Institutet börjat bygga upp ett kontor i Stockholm, liksom en satsning på företagande och mänskliga rättigheter. Malin Oud är föreståndare för Stockholmskontoret och också en av två teamledare för området ekonomisk globalisering och mänskliga rättigheter. Den andra teamledaren är Radu Mares, docent vid Raoul Wallenberg Institutets huvudkontor i Lund.

Malin Oud har tidigare lett institutets Kinakontor i Peking i många år. Hon har också arbetat som konsult med fokus på näringsliv och mänskliga rättigheter, och reflekterar över sitt nya uppdrag I Stockholm:

– Traditionellt har vi inte varit särskilt synliga här I Sverige och har framför allt arbetat med frågor kring mänskliga rättigheter i andra länder, på ”avlägsna” platser. I vår nya organisation fokuserar vi nu globalt på fyra tematiska områden, och ett av dessa är ekonomisk globalisering och mänskliga rättigheter. Vi vill länka samman akademisk forskning och praktiskt arbete mycket mer och också involvera företagssektorn i Sverige mer i vårt arbete, säger Malin Oud och fortsätter:

– Vi kan stötta företag i deras arbete med att hantera hela spektret av människorättsfrågor och hjälpa dem att förstå vad som är statens ansvar och vad som är företagens ansvar. Jag ser stora möjligheter inför framtiden om vi involverar företagen i att hitta lösningar inom området mänskliga rättigheter. Idag har vissa företag lika stort inflytande som en del stater när det gäller mänskliga rättigheter.

Malin Oud och Radu Mares vid Raoul Wallenberg Institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt

Komplexa globala värdekedjor för produkter

Radu Mares, som också har arbetat med de här frågorna under många år, pekar på att globaliseringen har förändrat förhållandena otroligt mycket inom området mänskliga rättigheter under de senaste tjugo åren.

– Att få igenom globala fördrag om människorättsfrågor är mycket svårare idag än det var för ett par decennier sedan. Vi har fortfarande inget fördrag om företagens ansvar när det gäller mänskliga rättigheter. Den globala ekonomin har blivit så integrerad och komplex, vilket skapar enorma utmaningar för både företag och nationella myndigheter. Hur reglerar man till exempel företagens ansvar när produktion och distribution täcker så många olika rättsområden och när så många olika organisationer är involverade, säger Radu Mares.

Radu Mares beskriver de globala värdekedjorna som mycket splittrade och utspridda jämfört med för tjugo eller trettio år sedan:

– En produkt kan exempelvis vara designad i Sverige, monteras I Kina med komponenter gjorda i Indonesien och Malaysia och med råmaterial från Kongo eller Uzbekistan. Och sedan säljs de på hundratals marknader över hela världen. Det är så många stater och företag involverade så hur ska man kunna reglera och skapa ett skydd för mänskliga rättigheter och miljön i dessa globala värdekedjor?

– Att stärka de nationella rättssystemen i utvecklingsländer, där många av dessa missförhållanden förekommer, är både nödvändigt och möjligt men tar tid. Staterna kan och bör samarbeta mer för att utforma ett gemensamt internationellt regelverk för ansvarsfullt företagande, säger Radu Mares.

Han berättar vidare att stater – inklusive länderna inom EU – överväger allt mer komplicerade lagstiftningspaket för att hjälpa och driva sina multinationella företag att förändras. Det finns ett tydligt behov av innovation i regelverk och nya styrsystem.

– EU och FN talar om behovet av en ”smart mix” av regler och policyer. Det handlar om transparenslagar som kräver av företagen att de rapporterar om sin påverkan på mänskliga rättigheter och sina åtgärder, liksom offentlig upphandling där stater använder sitt ekonomiska inflytande för att få fram ett ansvarsfullt agerande. Dessa regelverk innebär fortfarande stor flexibilitet för företagen, som behöver hitta egna innovativa lösningar för att rensa upp i sin verksamhet och stärka förtroendet hos investerare och konsumenter. På detta sätt hoppas stater kunna hantera frågor som barnarbete, konfliktmineraler och andra missförhållanden i de globala värdekedjorna och det globaliserade ekonomiska systemet, säger Radu Mares.

Bygga broar mellan olika delar av samhället

En av de saker som Radu Mares har fokuserat på i sin forskning är ”human rights due diligence” som är ett sätt för företag att systematiskt arbeta med CSR, företagens sociala ansvar, och att identifiera och hantera deras påverkan på mänskliga rättigheter i hela värdekedjan. Stater och lagstiftning kan spela en viktig roll för att göra denna form av konsekvensanalys till regel snarare än undantag i den globala ekonomin.

– Vi försöker hjälpa jurister, beslutsfattare och företag med helhetstänkande när det gäller regelverket för de globala värdekedjorna, för att förändra affärsbeteendet i företagen, säger Radu Mares.

Raoul Wallenberg Institutet har i många år fungerat som en neutral plattform för mänskliga rättigheter.

– Ledande företag och icke-statliga organisationer har förstått att de inte kan arbeta ensamma med mänskliga rättigheter. Du behöver partnerskap och gemensamma resurser komma framåt. Som företag har du ett val. Antingen är du med utvecklar och formar det här nya systemet för att skydda mänskliga rättigheter, eller så väljer du status quo och ser enbart till vinstmaximering på kort sikt, säger Radu Mares, och förklarar vidare:

– Idag har vi nya aktörer och nya maktcentra. Världen har förändrats, och den globala ekonomin har förändrats. Långsamt förändras också juridiken. Allt fler företag och advokatbyråer förstår att CSR inte handlar om filantropi. Det räcker inte att bara följa en svag lagstiftning på den marknaden där du befinner dig, när den globala ekonomin blir allt mer integrerad.

Raoul Wallenberg Institutet arbetar också med att stödja nationella människorättsinstitutioner i många länder.

– De är väldigt medvetna om företagens påverkan på arbetare, lokala samhällen och miljön. Vad de ofta saknar är kopplingen till den internationella debatten om företagsansvar och om den internationella rättsutvecklingen. Vi stöttar dem med insyn i utvecklingen på det här området och kunskap om nya verktyg, säger Radu Mares.

Malin Oud tillägger att Raoul Wallenberg Institutet har arbetat i omkring sextio länder och har lång erfarenhet av arbete med att främja mänskliga rättigheter i mycket komplexa sammanhang:

– I de flesta länder tenderar olika departement och akademiska discipliner att arbeta i stuprör. Som extern aktör kan vi fungera som en neutral plattform och bjuda in olika parter till samarbete och diskussion för att hitta lösningar. Den här rollen kan vara svår för lokala aktörer att spela, säger Malin Oud.

Lika viktigt för Raoul Wallenberg Institutet är det att bygga upp kapaciteten bland akademiker lokalt så att de framöver kan ta den rollen.

– Vi har till exempel hjälpt forskare i Asien att utveckla universitetskurser om företagande och mänskliga rättigheter, säger Malin Oud.

FN:s globala mål är en viktig plattform för att främja mänskliga rättigheter framöver

I ljuset av de nya globala målen för hållbar utveckling som FN har tagit fram, de så kallade SDG:erna (Sustainable Development Goals), finns det ett behov av att fokusera mer på mänskliga rättigheter och den privata sektorn. Utan engagemanget från den privata sektorn blir det omöjligt att nå de globala målen i Agenda 2030.

– Det globala målet nummer 17 handlar om globalt partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn. FN insåg att stater inte ensamma kan uppfylla alla dessa mål. Den privata sektorn behövs. Inte bara för pengarna utan också för deras förmåga till innovationer, kreativitet och nätverk. Det är helt avgörande och det finns inget annat sätt, vilket också SDG:erna gör tydligt, säger Radu Mares och fortsätter:

– Jag menar att det finns anledning att vara optimistisk. Det här nya globala ramverket omdefinierar helt sättet vi tänker på mänskliga rättigheter. Dess enkelhet är användbar med 17 mål, 169 delmål and 229 indikatorer som också är tidsbundna. Det gör det mycket lättare för civilsamhället, för regeringar och internationella organisationer att mäta framgång. För människorättsjurister som är vana att använda internationella traktat som den viktigaste vägen att främja mänskliga rättigheter är SDG:erna ett annorlunda och ganska så nytt sätt att driva på förändring i världen, säger Radu Mares.

Malin Oud pekar också på betydelsen av att bygga broar mellan universitet, stater, internationella organisationer och företag när det gäller att genomföra SDG:erna i praktiken:

– Här på Raoul Wallenberg Institutet vill vi bidra med det breda perspektivet när det gäller mänskliga rättigheter och SDG:erna. Det finns anledning till oro över att vissa aktörer – inklusive vissa företag – plockar ut ”russinen ur kakan” bland SDG:erna, men inget av målen kommer att uppnås om vi inte arbetar med dem integrerat och baserat på mänskliga rättigheter. Om du bara väljer ut dina “favoriter” bland SDG:erna är vi tillbaka i det traditonella sättet att se på företagens sociala ansvar som ett avgränsat filantropiskt projekt.

Det finns inget globalt mål om mänskliga rättigheter.

– I stället är det tänkt att mänskliga rättigheter är en grundförutsättning för alla andra mål. Samtidigt har vi sett ett dramatiskt maktskifte det senaste årtiondet. Kina till exempel, som tidigare var världens fabrik, är numera världens största ekonomi och en maktfaktor globalt. För att kunna ta itu med utmaningarna vad gäller mänskliga rättigheter måste vi involvera nya inflytelserika aktörer som företag och tillväxtmarknader som Kina, säger Malin Oud.

Hon lyfter också frågan om hur andra akuta frågor som klimatförändringarna, vattenbrist och giftigt avfall ska kunna lösas:

– Viktiga insatser för att minska fattigdom i Asien som gjordes under åttiotalet och nittiotalet riskerar nu att undermineras av miljöförstöring. Dödsfall på grund av cancer skjuter idag i höjden i Kina och nära åttio procent av Kinas grundvatten är nu så förorenat att det inte är säkert för mänsklig kontakt. Vattenbrist är också en av de största hållbarhetsutmaningarna världen nu står inför.

Det är med andra ord bråttom att göra kopplingen mellan mänskliga rättigheter och miljön, och här menar Raoul Wallenberg Institutet att rättssystemet och internationella människorättssystem kan bidra med viktiga delar till det miljöarbete som redan görs.

– Vi har nyligen startat ett samarbete med FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och giftiga ämnen, Mr. Baskut Tuncak, som kommer att hjälpa oss att utveckla vårt arbete, inte minst i Asien, säger Malin Oud.

Klimatförändringarna är ytterligare en av de stora framtida människorättsutmaningarna, fortsätter Malin Oud:

– Vår associerade professor Sumudu Atapattu har arbetat med mänskliga rättigheter och klimatförändringarna under många år och hon har skrivit en serie böcker om det ämnet, berättar Malin Oud och säger avslutningsvis:

– Vi vill bli en stark plattform i Sverige för att länka samman miljöfrågor med mänskliga rättigheter. Det finns ännu ingen annan institution i Sverige som har den rollen så det har vi bestämt oss för att satsa på.

Text: Nina Nordh

Fakta

Raoul Wallenberg Institutet

Raoul Wallenberg Institutet är ett fristående institut som är knutet till Lunds universitet. Det grundades 1984 and har sitt huvudkontor i Lund. Raoul Wallenberg Institutet är en nätverksbaserad organisation som har arbetat i över sextio länder och kombinerar evidensbaserad forskning kring mänskliga rättigheter med ett direkt engagemang med olika partners för att bidra till en bredare förståelse och respekt för mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

De fyra huvudområdena för arbetet vid Raoul Wallenberg Institutet är:

• People on the Move
• Inclusive Societies
• Fair and Efficient Justice
• Economic Globalisation and Human Rights

Läs mer: http://rwi.lu.se/

Lund Human Rights Research Hub

Lund Human Rights Research Hub (LHRRH) är ett samarbete mellan Lunds universitet och Raoul Wallenberg Institutet. Syftet är att synliggöra forskningen inom mänskliga rättigheter vid Lunds universitet och Raoul Wallenberg Institutet samt att uppmuntra till ökat samarbete och tvärvetenskaplig forskning och utbildning.

Läs mer: http://www.humanrights.lu.se/