Kärlekens kemi

Krönika: Ulf Ellervik, professor i organisk kemi, Lunds universitet

2012

Tänk på ett slumpmässigt valt fyrsiffrigt tal, kanske 4352, och räkna sedan baklänges i steg om sju. Snart är alla tankar som bortblåsta och hjärnan känns nollställd. Denna övning användes i en studie där 17 förälskade kvinnor och män undersöktes med magnetkamera. Magnetkameror mäter blodflödet i hjärnan och ett ökat flöde innebär ökad hjärnaktivitet. Efter räkneövningen visades ett fotografi på den älskade och då aktiverades delar av hjärnan som använder signalsubstansen dopamin.

Det vi i dagligt tal kallar för kärlek kan delas in i tre helt olika stadier. Lust är helt enkelt sexuell attraktion för någon, förälskelse innebär en total fokusering på en enda person medan kärlek är en stark, långvarig bindning. Med lite tur är det samma person i alla tre fallen, men det behöver inte vara så, fysiologiskt.

Lust är enklast att förklara och styrs i hög grad av hormonerna testosteron och östrogen. Lite slarvigt brukar vi kalla det första för manligt och det andra för kvinnligt men både män och kvinnor behöver båda för att känna lust. Män och kvinnor som ordineras testosteron för få tillbaka förlorad sexlust berättar nämligen att det fungerar alldeles utmärkt, men de blev inte mer förälskade i sin partner. Förälskelse är betydligt mer komplicerat.

”Vid en förälskelse rubbas allt.”

För att vi ska må bra psykiskt krävs att tre olika signalsubstanser, dopamin, noradrenalin och serotonin, är i balans. Tillsammans fungerar de som en slags volymkontroll för känslor som dessutom styr bland annat sömn, blodtryck, kroppstemperatur och aptit. Vid en förälskelse rubbas allt, då dopamin och noradrenalin rasar i höjden medan serotonin minskar. När vi träffar vår romans dunkar hjärtat kraftigt, vi blir svettiga i handflatorna och vi rodnar. Allt detta beror på noradrenalin. Samtidigt gör de förändrade nivåerna av dopamin och serotonin att vår aptit och vårt sömnbehov minskar och vi kan helt fokusera på att uppvakta vår älskade. Varför blir vi då så lyckliga när vi är kära?

Dopamin är en signalsubstans som påverkar vårt hjärnas belöningssystem – vilket vi upplever som lycka. Det liknar faktiskt en drog och man kan kan bli beroende av förälskelse. Dessutom vänjer sig kroppen och, även om vi svär på att vi kommer att vara förälskade för evigt, är alla signalsubstanser utan förskoning tillbaka på det normala efter ett till två år. Då upptäcker vi brister hos vår partner, som tidigare dolts i ett töcken av dopamin och noradrenalin. Det finns dock hopp, för samtidigt som dopaminet minskar ökar nivåerna av andra substanser.

Oxytocin är ett ämne som frigörs i livmodern vid förlossning. För de flesta däggdjur verkar oxytocins viktigaste funktion vara att knyta an mamma och barn, men hos ett fåtal arter, människan inkluderad, har systemet utvecklats en smula. Oxytocin, och dess nära släkting vasopressin, gör nämligen att vi känner kärlek och vänskap. Nu är det så fantastiskt att oxytocinnivåerna stiger bara vi kramas. Så, slå ett slag för kemin – krama någon redan idag!