Fascinerande navigationer hos havssköldpaddor och albatrosser

Den långdistansnavigation som havssköldpaddor och albatrosser ägnar sig åt är en av djurvärldens mest fascinerande navigationsbedrifter. Förstagångsflyttarna antas lita till ett genetiskt program som de ärvt från sina föräldrar, medan äldre djur tycks använda olika sensoriska förmågor kompletterat med information som de inhämtar under resans gång.

Forskare vid CAnMove har i ett antal studier undersökt hur havssköldpaddor och albatrosser gör för att hitta de isolerade öar dit de flyttar för att para sig och lägga ägg. Hur skiljer sig djurs navigation åt till havs eller när de rör sig över land? Med hjälp av satellittelemetri, trådlös överföring av mätdata från ett mätobjekt, och GPS-loggrar kan forskarna på CAnMove jämföra förflyttning och navigation hos havssköldpaddor på ön Ascension i södra Atlanten med albatrosserna på ön Crozet i södra Indiska oceanen, samt på ön Midway i Stilla havet. Vidare studeras havsköldpaddors navigation över större oceniska områden genom att analysera följningar med hjälp av satellittelemetri, och hur de rör sig i förhållande till magnetiska gradienter.

”Hur skiljer sig djurs navigation åt till havs eller när de rör sig över land?”

Ascensions soppsköldpaddor (Chelonia myda) kan färdas långt över öppet hav. Redan 1998 inleddes ett internationellt samarbetsprojekt mellan Sverige, Italien och England där forskarna med hjälp av satellitsändare har kunnat studera flyttning och navigation hos soppsköldpaddor.

– Vi fångade och utrustade ett antal sköldpaddor med satellitsändare, transporterade dem med båt och släppte dem sedan på olika platser i havet runt ön Ascension. Sköldpaddor som släpptes norr och nordväst om ön hittade till synes utan problem tillbaka till Ascension, och vi tror att de utnyttjade information transporterad med luften, möjligen en doftsignal, för att hitta rätt riktning, berättar Susanne Åkesson.

VANDRINGSALBATROSSEN ÄR fågelvärldens mästare i långdistansnavigation till havs och har anpassats för att hitta vägen till häckningsplatserna på isolerade öar mitt ute i havet. Där lämnas ungarna vid en viss ålder för att på egen hand finna vägen till de havsområden där de lever utanför häckningstiden. De får på egen hand lokalisera häckningsplatsen när de efter sju till tio år till havs själva når könsmogen ålder. Det finns alltså flera likheter mellan havsköldpaddornas och albatrossernas flyttning.

– Fortfarande vet vi förvånansvärt lite om vandringsalbatrossens allra första flyttning, och än mindre om hur deras navigationssystem utvecklas med åren samt vilken information de använder för att navigera under olika skeden av livet. Vi har följt förstagångsflyttningen hos några vandringsalbatrosser (Diomedea exulans) under ett några år, och vi upptäckt flera intressanta fakta kring deras första flyttning. Till exempel tillryggalägger unga albatrosser sträckor på i genomsnitt 4,6 varv runt jorden, under sin allra första flytt! säger Susanne Åkesson. De väljer vidare att flytta från ön i medvind och kan förutse hur vinden ändras för att avgöra när det är bäst att lämna ön.