Vem vill leva i smarta städer?

Krönika av: Jamil Khan docent i Miljö- och energisystem, Lunds universitet

”Den smarta staden är en stad med öppna sinnen. Med sensorer kan den se, höra, känna, lukta och smaka sig till digital information som bidrar till ett mer omtänksamt, effektivt, tryggt och hållbart samhälle.”

Låter detta som ett utdrag ur boken Du sköna nya värld av Aldous Huxley? Den smarta staden som är överallt och ser allt och tar hand om oss medborgare utan att vi märker det eller ber om det. Tekniken som ett levande väsen. I själva verket är det ett citat från ett konsultbolag inom miljöbranschen som erbjuder tjänster kopplade till smarta städer.

SMARTA STÄDER ÄR ETT POPULÄRT BEGREPP idag inom såväl forskning som bland beslutsfattare och i näringslivet. I snäv mening syftar smarta städer på en ökad grad av digitalisering av stadens infrastruktur vilket innebär att information kan inhämtas, lagras och utbytas snabbt och i stora mängder. Ökad digitalisering ger nya möjligheter i form av till exempel effektivare uppvärmning av byggnader, möjligheter att i realtid planera kollektivtrafiken utifrån antalet resenärer, smarta elnät som ser till att diskmaskiner och tvättmaskiner används när elanvändningen i landet är låg, gatubelysning som tänds när människor närmar sig. Den smarta staden väcker löften om effektivare och mer hållbara lösningar och kommersiella förhoppningar om nya produkter, tjänster och marknader.

”Den smarta staden väcker löften om effektivare och mer hållbara lösningar.”

Så länge begreppet smarta städer används i denna begränsade mening är det relativt oproblematiskt. Det handlar då om de tekniska möjligheter som en ökad digitalisering av staden för med sig, och hur dessa kan appliceras inom olika samhällsområden. Men det finns även en tendens att begreppet används i normativ mening där smart även får betyda miljövänlig, god och önskvärd. Detta är mer vanskligt. Den ”smarta inkluderande staden” och den ”smarta hållbara staden” är exempel på sådana användningar. Att fylla begreppet med sådan positiv värdeladdning signalerar att den smarta staden, alltså ökad digitalisering, per definition inbegriper lösningar på till exempel sociala orättvisor och miljöproblem.

Smarta städer ger utan tvekan upphov till många nya möjligheter. Men smarta städer är inte nödvändigtvis städer som är levande och välkomnande att leva i, eller rättvisa för den delen. För detta krävs andra mål och prioriteringar. Det krävs sociala investeringar och ett ambitiöst miljöarbete. Det krävs kultur och subkultur. Det krävs mänskliga möten och ett myllrande stadsliv. Genom att tala om smarta hållbara eller smarta inkluderande städer riskerar vi att reducera dessa frågor till tekniska utmaningar som bäst åtgärdas med tekniska lösningar, när det i själva verket handlar om i grunden politiska frågor med inbyggda konflikter.

VI MÅSTE BÖRJA I RÄTT ÄNDA . Den första frågan måste vara hur vi vill skapa en hållbar och rättvis stad, sedan kan vi undersöka hur tekniken kan hjälpa till. Smarta städer och ökad digitalisering bör aldrig betraktas som målet i sig, utan som ett medel att nå andra mål.

Vill du veta mer? Då är du välkommen till detta event http://www.lu.se/event/manniskan-i-staden-en-dag-med-fokus-pa-hallbar-stadsplanering

Fakta

Forskning vid Lunds universitet om smarta städer

Waterportal

Future by Lund

Delba 2050

Urban Magma

Urban arena

Climate kick