Mänskliga rättigheter i farozonen

Mänskliga rättigheter har i dag hamnat i farozonen på andra sätt än tidigare. Vad kan vi göra i vår del av världen där många kan se dessa rättigheter som självklara?

– Det är ingen tvekan om att de mänskliga rättigheterna i dag hamnat i farozonen på en annan nivå och på andra sätt än tidigare, säger Thomas Gammeltoft-Hansen, forskningsledare och professor vid Raoul Wallenberg-institutet för mänskliga rättigheter och samordnare av forskningsnavet om mänskliga rättigheter i Lund (Lund Human Rights Research Hub). Han fortsätter:

– Det har alltid funnits en lucka mellan de mänskliga rättigheterna som de stadfästs på papper och som de tillämpas i olika länder. Men det vi ser i dag är att flera av de större medelinkomstländerna ifrågasätter de mänskliga rättigheterna på olika sätt. Vi ser också att en del länder som tidigare varit progressiva nu tar steg tillbaka vad gäller yttrandefrihet, akademisk frihet, pressfrihet och rättssäkerhet.

” Det har alltid funnits en lucka mellan de mänskliga rättigheterna som de stadfästs på papper och som de tillämpas i olika länder.”

Thomas Gammeltoft-Hansen menar också att många länder som tidigare försvarat de mänskliga rättigheterna nu börjat inta en mer kritisk hållning. Mänskliga rättigheter ses allt mer som något som skyddar ”andra”: Utlänningar, arbetslösa, etniska minoriteter, marginaliserade grupper etc. Han hävdar att det finns en kris under uppbyggnad, där mänskliga rättigheter anses stå i vägen för andra politiska vägval och där populism och nationalism börjar växa sig starkare i Europa och Nordamerika.

– Vi står inför en riktigt allvarlig kamp för att försvara även de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, och om den ska krönas med framgång måste vi säkerställa att den uppväxande generationen inser vikten av mänskliga rättigheter.

Arbetet för de mänskliga rättigheterna har utvecklats med en hastighet som få kunde föreställa sig när diskussionerna inleddes i FN efter andra världskriget. I vår del av världen, inte minst i Sverige, kan vi se de mänskliga rättigheterna som självklara. Faran med det är enligt Thomas Gammeltoft-Hansen att man kan förlora det politiska incitamentet att förklara varför de mänskliga rättigheterna är viktiga. Man skulle kunna säga att diskussionen inte är uppdaterad. Det innebär att den generation som växer upp nu och är på väg in i utbildningssystemet inte har det andra världskriget som en given referenspunkt.

– Det gör att varje generation har en uppgift att förklara vad som gör mänskliga rättigheter viktiga och vad som händer när man inte har dem.

Det är en uppgift som Lund Human Rights Research Hub – ett samarbete mellan Lunds universitet och Raoul Wallenberg-institutet – tar på sig, enligt Thomas Gammeltoft-Hansen.

– Som forskare måste vi förhålla oss kritiska till våra områden och ta grundläggande antaganden som kan ha skymt sikten för oss under omprövning. I forskningsnavet försöker vi samla forskare från olika områden så att vi kan dra nytta av varandra i en föränderlig värld. Forskningsnavet gör det också möjligt för oss att nå ut till allmänheten, studenter, yrkesverksamma och beslutsfattare och göra dem mer involverade i frågan.

Text: Pia Romare

Under vetenskapsveckan Blir världen bättre 6 – 12 mars kan ni lyssna på Om Pufendorf och vad mänskliga rättigheter ska vara till för

Fakta

Lund Human Rights Research Hub

I december 2016 startade Lunds universitet och Raoul Wallenberg-institutet ett nytt forskningsnav för mänskliga rättigheter. Forskningsnavet har som ändamål att driva på utvecklingen av ny forskning, utbildning och spridning med avseende på mänskliga rättigheter för att hantera dagens största problem inom området.

Forskningsnavet ska göra det möjligt för forskare inom mänskliga rättigheter att förstärka och omvärdera sitt arbete för att ta itu med dagens största utmaningar. Forskarna ska uppmuntras att kritiskt granska vad förändringarna i det politiska landskapet innebär för vetenskapsområdet mänskliga rättigheter. De kommer att behöva bli innovativa i hur de mäter och analyserar omvärlden.

Läs mer på http://www.humanrights.lu.se/

Mänskliga fri- och rättigheter

Hämtat från regeringens webbsida http://www.manskligarattigheter.se/

FN:s regler om mänskliga rättigheter
Efter andra världskriget började många länder samarbeta i Förenta nationerna, FN. De skapade FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna där de tillsammans skrev ner vilka rättigheter som är viktiga. I ett nästa steg gjordes konventioner med regler för mänskliga rättigheter, vilka är bindande för de länder som skrivit på konventionerna.

Några av de viktigaste konventionerna som Sveriges regering har skrivit på är:

Konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.
Den handlar om att människor inte får bli dåligt behandlade på grund av till exempel sin hudfärg.

Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Den handlar om att människor har rätt till bland annat trygghet och utbildning och att slippa vara fattiga.

Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.
Den handlar om att människor har rätt att leva i frihet och att kunna bestämma över sina liv.
Människor har rätt att till exempel tycka, tänka och säga vad de vill så länge det inte skadar andra människor.

Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
Den handlar om att stärka kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Den handlar om att länderna inte ska behandla människor dåligt i fängelser, till exempel slå människor för att tvinga dem att berätta saker.

Konvention om barnets rättigheter.
Den handlar om barns rättigheter och rätt till inflytande.

Andra konventioner
Sveriges regering arbetar för att skriva på fler konventioner. En av konventionerna handlar om samernas rättigheter.